En av orsakerna till att konstruktiv feedback blir svårt för oss människor är att den lätt hotar vår status i relation till den som ger oss feedback. Alltså hur viktiga vi känner oss i relation till den andre. Detta trots att vår sociala hjärna har en fantastisk förmåga att låta andra människor påverka oss. Det har ur ett evolutionärt perspektiv varit avgörande för att kunna vara en välfungerande gruppmedlem, och en resurs för gruppens överlevnad. Baksidan är att vi blir väldigt sårbara inför varandra.
Att hålla koll på den sociala rangordningen i en grupp är därför en neurologisk ekvation som är hårdkodad i vårt överlevnadssystem. Ekvationen, som genomförs av samma nervkretsar i hjärnan som vid matematiska ekvationer, innebär i stort att räkna ut huruvida vi är ”bättre” än andra. Till exempel som när vi har rätt.
Så, när någon berättar vad de tycker vi borde utveckla eller ändra innebär det en upplevelse av minskad status och en hotrespons i hjärnan. En hotad hjärna har inte förmåga att arbeta proaktivt med utveckling. Den lär sig däremot att undvika det som var hotfullt. I värsta fall blir det personen som gav feedback.
Traditionell feedback är inte hjärnsmart. Läs mer om Feedbackrevolutionen i bloggen »
