Tack 2022 – Välkommen 2023!

30 dec, 2022 | Självledarskap

Evas ledare i nyhetsbrevet december

Så här precis innan årsskiftet finns det utrymme att titta tillbaka på året som gått. Jag gillar att reflektera kring upplevelser, händelser, möten och samtal jag haft. Men också att titta på vad jag åstadkommit och vad jag hittat för nya målsättningar att utforska vidare under det nya året.

Det har varit ett intensivt år med boksläpp och lansering av online-utbildning, och jag har befunnit mig i många, för mig, nya situationer som krävt lite extra kapacitet. Det har varit roligt, men också överväldigande. Flera saker gör mig extra stolt, vissa saker skäms jag över och ytterligare några som jag ännu inte tagit ställning till.

Den stora utmaningen med att göra en tillbakablick, en summering och ett slags bokslut över ett levnadsår är dock att mobilisera sin nyfikenhet. Det är så väldigt lätt att fastna i utvärderingar, recensioner och knastertorra konstateranden. ”Det där var bra”. ”Det där var inte bra”. ”Det där var dåligt”. Med en hjärna som ofta tar ett mer negativt perspektiv än vad som är önskvärt kan det ibland till och med ta sig uttryck i dömande: ”Jag var inte bra”; ”Det var dåligt”; ”Jag borde ha”…  Då blir det utforskande perspektivet inför det nya året dessutom haltande.

För det som skapar mest värde i en tillbakablick är ju faktiskt att titta på året som gått – och på sig själv – med nyfikenhet. Det finns massor av insikter att skörda och fullt av möjligheter att skapa djupare mening. Av någon anledning förknippas nyfikenhet ofta med en framåtriktning. Vi ska vara nyfikna på det som kommer, inte så nyfikna på det som varit. Ändå är bakåtriktad nyfikenhet en grundsten i förmågan till reflektion. För att lära och för att förstå. På ett djupare plan. Men också för att förlösa förmågan till självmedkänsla.

Varför gjorde jag som jag gjorde? Vad lärde jag mig av det? Varför är jag stolt över det som jag är stolt över? Varför skäms jag över en viss upplevelse? Vilka diken körde jag ned i? Kan jag förlåta mig själv för det?  Vad hade jag velat göra istället? Varför förmådde jag inte? Vad lyckades jag med? Hur kom det sig? Vad tar jag med mig för insikter från det? På vilket sätt är min strävan att uppnå det jag vill uppnå, oavsett hur jag lyckas, meningsfullt för mig? Hur vill jag fortsätta sträva? Vad och vem behöver jag hjälp av? Hur vill jag stötta mig själv?

Och sist men inte minst – vad är jag tacksam för?

Det finns med andra ord flera goda anledningar att odla sin nyfikenhet när ett nytt år tar sin början.

Nyfiken på Neuroledarskap? Registrera dig för vårt nyhetsbrev →

En gång i månaden delar vi med oss av kunskap och berättar om hur våra kunder använder neuroledarskap för att utveckla sina organisationer.

Våra senaste blogginlägg

Omfamna din inre tonåring (med en nypa reflektion)

Omfamna din inre tonåring (med en nypa reflektion)

Evas ledare i nyhetsbrevet för januari För ett par veckor sedan hade jag den stora förmånen att få prata för årskurs 8 och 9 på en internationell skola i Stockholm. De startade sin termin med Brain Awareness Week och jag kom laddad med Dr. Daniel Siegels forskning om...

Det är i rytmen det avgörs

Det är i rytmen det avgörs

Evas ledare i nyhetsbrevet för december Under året som gått har jag funderat en del. Jag har haft tillfälle att möta mig själv som människa lite mer än annars, och jag har reflekterat kring mig; mitt liv och min yrkesmässiga gärning. Jag har ställt mig frågor som...

Det är som det är, och det är bra också

Det är som det är, och det är bra också

Evas ledare i nyhetsbrevet för november När jag sitter i coaching-samtal hör jag ofta kommentarer som: "Jag skulle behöva bli bättre på att acceptera saker jag inte kan göra något åt”. Men jag hör också: ”Sådana beteenden kan jag absolut inte acceptera”. Och jag kan...