Lars-Johans ledare från nyhetsbrevet augusti 2021
En av de mindre viktiga nyheter jag tog del av under sommaren var den om att världens kanske främste fotbollsspelare skulle byta klubb. Men även om det knappast är någon stor olycka som drabbat Messi, som nu alltså gick från Barcelona till Paris Saint Germain, så är vi nog ett gäng som ställer oss frågan: Hur ska det gå för honom?
En viktig del i skådespelet runt en spelarövergång på proffsnivå är att den nysignade liraren håller upp den nya matchtröjan framför bröstet. Alla flyttande proffs följer samma regi och håller tröjan ett par decimeter framför hjärtat, tittar ner och sedan upp för att möta kamerornas blixtar. Messi har spelat i Barcelona sedan han var 13 år och har gjort 21 år i samma tröja. Han har växt upp i klubben och det är där han blivit den spelare han är idag. Så klart det måste kännas när han byter den gamla tröjan mot en ny.
I alla övergångar uppstår en dissonans, även om det inte är mellan storklubbar. Det räcker att man byter helt vanliga jobb, eller till och med att man ska växla mellan jobb och fritid. Hjärnan vill spara energi och gillar att hänga kvar på samma mentala plats eftersom den får jobba hårt för att hitta igenkännbara mönster i det som är nytt.
Oavsett om vår nya arbetsgivare är PSG eller Volvo så påverkar den organisation vi tillhör, och rollen vi har i den, också vår identitet och berättelsen vi har om oss själva. ”Jag är en målgörare” kanske blir ”jag är spelfördelare” eller ”jag driver projekt” kanske blir ”jag bidrar med spetskompetens i en avgränsad del av leveransen”.
Att landa in i en ny miljö och formulera en ny berättelse om oss själva är en chans för oss att utvecklas. Om bollarna kommer till Messi på ett nytt sätt behöver han förhålla sig till det och får därmed en chans att se sig själv från ett nytt perspektiv och uppleva sig själv med en ny identitet.
Men med stora möjligheter kommer också utmaningar, och utveckling och lärande kan vara jobbiga processer. Vi behöver släppa taget om det bekanta och stå ut med att vara nybörjare, med allt vad det innebär. I det nya kan vi inte luta oss tillbaka i det som är känt, eller ens i det vi sett som vår fasta identitet. Men förhoppningsvis kan vi vara i en upplevelse av vitaliserad nyfikenhet och utforskande när vi famlar runt.
Från semester till arbete
En annan övergång många av oss upplevt någon gång under de senaste veckorna är att vi tagit på oss arbetskläderna igen efter en varm sommar. Kanske känner vi att det skaver lite att kliva tillbaka i jobbvardagen? Är vi densamma nu efter sex veckors semester? Har vi med oss några erfarenheter som gör att sömmarna i skjortan skaver en aning? Eller så tycker vi att det är fantastiskt skönt att komma in i de vanliga rutinerna igen.
Oavsett vilket är det okej. Det är helt normalt att känna lite tvivel och en känsla av skuld där i mellanrummet. Mitt råd är att stanna upp och förnya, och eventuellt vitalisera, dina syften med att tillhöra just den arbetskontext du tillhör.
Men tillbaka till Messi. Hur ska det gå för honom? Behöver vi oroa oss?
I forskning om framgångsfaktorer vid lyckosamma samarbeten eller sammanslagningar mellan olika grupper och organisationer har man sett att om en individ i den ena gruppen har en kompis i den andra, så underlättar det samarbetet med hela den andra gruppen. Så kanske att det inte är en tillfällighet att Messi valde klubben där kompisen Neymar spelar?
I vår workshop ”När kulturer möts” har jag sett hur samma dissonans som jag beskrivit ovan kan uppstå på gruppnivå. I workshopen ska en grupp individer börja samarbeta med en annan grupp efter det att man hunnit bygga upp egna vanor, arbetssätt och en egen kultur. Å ena sidan finns det individer i båda grupperna som vill bevara det som är och spela på exakt samma sätt som tidigare. Å andra sidan finns det individer i båda grupperna som vill se möjligheterna med att anpassa sig till det nya inslaget som den andra gruppen innebär. Hur det går? Det får du se om du ansluter den 6 oktober. Läs mer om workshopen →
