Att välja kärlek på jobbet

26 jun, 2020 | Självledarskap

Evas ledare i nyhetsbrevet juni 2020

I det lilla kungariket Bhutan, på Himalayas östra kant, mäter man inte framgång i siffror utan i lycka. Så istället för att beräkna landets BNP mäter de sin BNL. Det vill säga sin ”Brutto-National-Lycka”. Som buddister har de heller inget ord för självförakt, vilket naturligtvis ger ytterligare förutsättningar för att nå framgång, räknat i BNL.

Lycka är även något Lars-Johan och jag fört in som en aspekt i fördjupningskursen. En ovanlig ingrediens i en ledarskapsutbildning kan man tycka, men något som enligt oss borde finnas med på agendan ända in i årsrapporten.

När vi för några dagar sedan avslutade vårens fördjupning, fick vi frågan om vad lycka är. Det är en relevant och högaktuell fråga, med tanke på det psykosociala tillståndet i dagens organisationer och i världen. Och framförallt med tanke på hur vi i det västerländska samhället primärt söker den känsla som kan uppfattas som lycka, men egentligen främst handlar om tillfredsställelse. Eller njutning. Ibland eufori. Ett tillstånd som är helt beroende av yttre förutsättningar och därför på lång sikt snarare kan sluta i en känsla av tomhet. På skuggsidan av dopaminkickarnas ”lyckorus”.

Rent biologiskt visar multidisciplinär forskning snarare på att lycka är den känsla som går att mäta i grader av välmående, lugn och långsiktig harmoni. Ett tillstånd som genereras inifrån. Det är upplevelsen av att vara tillfreds, oavsett om livet går upp eller ned. Att ha slutit fred med livet, i sitt inre. Och att vara i acceptans. På engelska kallar man det passande nog för ”peace of mind”. Då, när vi lever i mer balans, kan vi möta motgångar och svårigheter med eftertänksamhet och ett positivt förhållningssätt.

Så hur skapar man den lyckan då? Och hur får man till den på en arbetsplats där vi hela tiden förväntas prestera? Och hur stannar vi kvar i upplevelsen av acceptans även när vår reaktiva hjärna triggas av de olika utmaningar som kontinuerligt uppstår på de flesta arbetsplatser. De beteenden som triggas handlar ju då främst om att snabbt bli av med obehag och kompensera med snabba ”belöningar”. Alltså raka motsatsen till acceptans.

Svaret vi erbjuder på fördjupningskursen är en ekvation som faktiskt kan ses som en kemisk formel att arbeta med. Vi har valt att benämna den ”oxytocineffekten”, men skulle lika gärna kunna kalla den ”kärleksformeln”. Dessvärre är kärlek, precis som lycka, inte heller ett ord som ryms i jobbvokabulären. Och precis som i fallet med lycka så tänker jag att det beror på att vi tänker att kärlek är synonymt med förälskelse. Men den kärleken jag talar om, och som borde ha en självklar plats på arbetet, handlar om att välja en kärleksfull inställning och att manifestera det genom att agera utifrån vänlighet. Enkelt uttryckt, att konsekvent vara positivt inställd till sin omgivning och vilja sig själv och andra väl.

Formeln är en elektrokemisk cocktail i form av hormoner och neuropeptider som har en positiv påverkan på vår hjärna och dess kommunikation. För när vi väljer att agera i vänlighet, och kopplar på vår förmåga till empati, får vi ett oxytocinpåslag vilket leder till en ökad förmåga till empati. Med ökad empatisk förmåga ökar även vår generositet gentemot andra, vilket stärker vår förmåga till social anknytning. Det skapar i sin tur upplevelser av tillit. Tillit och social trygghet är tack vare oxytocinet ett motgift mot stress och ger i förlängningen upplevelser av lugn och harmoni.

Oxytocinet påverkar även våra känslomässiga minnen positivt och bidrar till att vi kan se ljust på livet, i med- och motgång. Eller som psykologen Barbara Frederickson säger, precis som växter behöver ljus för att blomma, behöver vi oxytocin för att skapa ljus i sinnet. Och när vi blir mer positiva till livet, till oss själva och till andra kan även vi blomstra och generera vår egen lycka.

Då kan vi dessutom, var och en, bidra till att bygga samverkansklimat som inte bara är trygga och tillitsfulla, utan till och med lyckliga. Men vi behöver först aktivt välja kärlek och vänlighet. Och vi behöver börja med oss själva.

Inför min stundande sommarledighet, som ju ger mer utrymme att träna på saker som annars lätt hamnar i bakgrunden, tänker jag därför fortsätta praktisera och utforska effekterna av att jag visar medkänsla och kärleksfull vänlighet gentemot mig själv, och andra.

Våra senaste blogginlägg

Fyra principer för visdom

Fyra principer för visdom

En individ eller grupp som arbetar med, och utvecklar följande principer får tillgång till visdom som leder till långsiktig hållbarhet för såväl människor som organisationer. Men de släpper även loss individens och gruppens innovationskraft och förändringsförmåga....

Meningsfulla samtal

Meningsfulla samtal

Samtalen vi har på våra arbetsplatser behöver vara meningsfulla för att vi ska kunna bygga tillitsfulla relationer. De behöver tillföra värde och trygghet. Modellen för "Meningsfulla samtal" utgår därför från forskning kring vad den mänskliga hjärnan behöver för att...

Like a boss-podden

Like a boss-podden

Eva Hamboldt och Lars-Johan Bastås gästar podden Like a boss där de pratar om bias, fördomar och ledarskap. Tillsammans med Daniel Stenmark synar de hur ledare fattar beslut och hur fördomar påverkar oss. I detta avsnitt får du även verktyg för att få bättre koll på...