Anpassningsbarhet – en förändringsfilosofi

3 feb, 2021 | Lärande & Förändring

Lars-Johans ledare från nyhetsbrevet i januari 2021

Tiden vi lever i kräver av oss en förmåga att dagligen möta nya omständigheter i livet. I det lilla och i det stora. Ett exempel på en mindre utmanande förändring är att jag fick lägga om planen att ta mina nya sneakers till besöket i stan, för att istället snöra på vinterkängorna när solskenet ersatts av ymnigt snöfall. Och även om det inte är något fel på vinterkängorna, och jag ju vill vara torr och varm om fötterna, så skapade det ett motstånd. Jag hade sett fram emot att få bära mina nya sneakers. IDAG!

Andra skiften är större. Som att för första gången köpa en bil som går helt på el. Många nya frågor hopar sig och de saknar entydiga svar. Dessutom tar jag mig an dem med en viss oro. Vad händer med andrahandsvärdet? Och hur miljövänlig är den – egentligen? Och har jag tid att fånga in och värdera alla motstridiga budskap kring elbilens förträfflighet? Jobbigt! Jag har en värdegrundad inriktning om att ställa om till miljövänligare bilåkande, men ger upp inför obehaget frågan väcker och duckar ett par år till.

Som psykolog och människa är jag intresserad av vilka inre förmågor, kognitiva och känslomässiga, som behöver tas i anspråk för att kunna leva ett meningsfullt och lyckligt liv, givet de omständigheter som dagens värld presenterar för mig. Inom förändringsfilosofin ACT(Acceptance and Commitment Therapy) pratar man om att kultivera psykologisk flexibilitet som en nyckel till att etablera välmående och handlingar i linje med det liv man vill leva. Det är ett begrepp som ligger mycket nära det Eva och jag på NliP har använt ett tag – Anpassningsbarhet.

Acceptans kan beskrivas som motsatsen till undvikande. Undvikande innebär att man beter sig på ett sätt som syftar till att fly från något man uppfattar som obehagligt, inklusive egna tankar och känslor. Motivationen till undvikande hämtar sin energi ur hjärnans hotsystem och bränslet är i huvudsak stresshormoner såsom kortisol och adrenalin.

Undvikande kan exempelvis yttra sig i att man i egenskap av ledare under ett samtal distraherar sig själv och medarbetaren in i småprat och hejjaramsor, istället för att möta svåra känslor eller tuffa ställningstaganden. När man lever sitt liv ifrån en plats av undvikande och flykt får man varken ut det bästa av sig själv eller andra. Dessutom blir konsekvensen att det man försöker undvika dyker upp allt oftare.

För egen del ägnar jag mig åt självreflektion för att utforska och förstå mina flyktbeteenden och istället kultivera min kapacitet att bibringa en varsam hand till min upplevelse i stunden, och till allt vad den rymmer. Acceptans innebär att jag byter ut undvikande mot ett nytt sätt att vara med mina svåra upplevelser och omfamna dem med ”lätthet och medkänsla”. Det innebär inte att jag resignerar för den utmanande uppgift som står för handen. Men tyngden i omständigheterna har skiftat. Ungefär som när ett isblock med stigande temperatur omvandlas till vatten. I en behaglig temperatur kommer jag ha tillgång till min prefrontala kapacitet vilket är en förutsättning för en rad avancerade förmågor som exempelvis impulskontroll, analys, beslutsfattande och perspektivtagande. Även dialogen med en annan person är beroende av det som ryms i den här främre och nyare delen av hjärnan.

Acceptans är en förutsättning för att kunna sträva mot mål och visioner. I de allra flesta fall kommer en resa mot ett mål, förr eller senare, innebära att jag har att ta hänsyn till omständigheter jag inte hade räknat med när jag packade resväskan. Accepterar jag inte dessa nya omständigheter snabbt, och med viss flexibilitet, kommer de pocka på allt större uppmärksamhet och påverka mig i vilket fall. Och då är risken att jag tappar energi och fokus i min strävan mot mål och visioner, och att de försvinner ur sikte.

Slutligen vill jag puffa för detta case är får du möta Lisa Anderson Palmér, enhetschef på ABF och som deltog på workshopen ”När kulturer möts” i höstas. Acceptans för olikheter är en förutsättning för synergier i kulturmöten.

Nyfiken på Neuroledarskap? Registrera dig för vårt nyhetsbrev →

En gång i månaden delar vi med oss av kunskap och berättar om hur våra kunder använder neuroledarskap för att utveckla sina organisationer.

Våra senaste blogginlägg

En kris kan öppna dörren till nya rum

En kris kan öppna dörren till nya rum

När jag, Lars-Johan, ser tillbaka på året konstaterar jag snabbt att våren var utmanande. Eva och jag hade tre inplanerade öppna utbildningar och i och med pandemin så strömmade om- och avbokningarna in. Under en period hade vi möten varje förmiddag för att hantera...

Eva reflekterar kring ett annorlunda år

Eva reflekterar kring ett annorlunda år

När Covid-19 slog ut i stort sett all min och vår verksamhet som i ett kraftfullt vingslag, var jag fortfarande i förnekelse. Jag kan vara ganska envis med att hålla fast vid att bara tuffa på, även om det blåser omkring mig, och det var så jag initialt mötte...

Hjärnan står i kroppen tjänst

Hjärnan står i kroppen tjänst

Evas ledare från nyhetsbrevet i november 2020 Häromveckan läste jag en artikel om hjärnan i New York Times. Artikeln handlade om ett faktum vi människor ofta glömmer. Att vi faktiskt inte har fått hjärnan för att tänka. Artikeln tog mig som läsare tillbaka till en tid...