Hur vi tar vi oss från en feedbackkultur till en kultur med meningsfulla samtal? Det är en fråga som jag har ägnat en hel del tid åt att stöta och blöta under det senaste året. Anledningen till att det är en nöt som tar längre än en eftermiddag att knäcka är att det inte handlar om att byta ett verktyg till ett annat, utan att det kräver att vi lämnar ett paradigm och kliver in i ett nytt. Det kräver en transformation av ledarskapet, och där neuroperspektivet kan vara utmanande. Vi behöver lära oss nya saker, utmana vår världsbild och inte minst hejda impulsen som titt som tätt säger: Kan man verkligen göra så här? Eller: Har jag gjort fel innan?
Vi gör som vi lärt oss att göra. I ett paradigmskifte är det därför viktigt att inte vara dömande mot sig själv och andra för hur man gjort tidigare, utan fokusera på Här och Nu. Utmaningen innebär i mångt och mycket att härbärgera obehaget ett skifte i beteenden innebär.
Just nu arbetar jag fram en stegvis modell för att underlätta arbetet och känner att många pusselbitar börjar hamna rätt. En viktig bit är att hela organisationen har en gemensam baskunskap. Framgångsrik transformation förutsätter att alla ledare och medarbetare har tillgång till ett gemensamt teoretiskt ramverk för hur vi människor fungerar, och när vi kan samtala utifrån detta bygger vi ett gemensamt språk som banar väg för nya förhållningssätt. En ny kultur!
Jag ser SCARF-modellen som den grundläggande pusselbiten som ger människor det språk som behövs för att prata om det man kanske aldrig pratar om – sina relationer och hur man påverkas av varandra. Jag har arbetat mycket med arbetsgrupper i workshop-format och möter aha-upplevelser och djupare förståelse för sig själv och andra när man får laborera med de djupt mänskliga behov vi alla har utifrån ett konkret ramverk. Nästan som en ryggrad. Då blir det naturligt att mer konkret arbeta med de ryggradsreflexer som sociala hot triggar i oss. Genom att träna självreglering och att bli vana att dela med oss av våra upplevelser i så lite affekt som möjligt öppnar vi upp för ett samtalsklimat som utgår ifrån vad vi upplever snarare än vad som händer utanför oss själva.
När vi lär oss att använda SCARF som ett gemensamt språk när vi möter varandra gläntar vi på dörren till det nya paradigmet.
Vill du fördjupa dig i SCARF-modellen tipsar jag om det här inlägget.
