Med SCARF som koncernspråk

6 mar, 2018 | Kultur & Organisation

Hur vi tar vi oss från en feedbackkultur till en kultur med meningsfulla samtal? Det är en fråga som jag har ägnat en hel del tid åt att stöta och blöta under det senaste året. Anledningen till att det är en nöt som tar längre än en eftermiddag att knäcka är att det inte handlar om att byta ett verktyg till ett annat, utan att det kräver att vi lämnar ett paradigm och kliver in i ett nytt. Det kräver en transformation av ledarskapet, och där neuroperspektivet kan vara utmanande. Vi behöver lära oss nya saker, utmana vår världsbild och inte minst hejda impulsen som titt som tätt säger: Kan man verkligen göra så här? Eller: Har jag gjort fel innan?

Vi gör som vi lärt oss att göra. I ett paradigmskifte är det därför viktigt att inte vara dömande mot sig själv och andra för hur man gjort tidigare, utan fokusera på Här och Nu. Utmaningen innebär i mångt och mycket att härbärgera obehaget ett skifte i beteenden innebär.

Just nu arbetar jag fram en stegvis modell för att underlätta arbetet och känner att många pusselbitar börjar hamna rätt. En viktig bit är att hela organisationen har en gemensam baskunskap. Framgångsrik transformation förutsätter att alla ledare och medarbetare har tillgång till ett gemensamt teoretiskt ramverk för hur vi människor fungerar, och när vi kan samtala utifrån detta bygger vi ett gemensamt språk som banar väg för nya förhållningssätt. En ny kultur!

Jag ser SCARF-modellen som den grundläggande pusselbiten som ger människor det språk som behövs för att prata om det man kanske aldrig pratar om – sina relationer och hur man påverkas av varandra. Jag har arbetat mycket med arbetsgrupper i workshop-format och möter aha-upplevelser och djupare förståelse för sig själv och andra när man får laborera med de djupt mänskliga behov vi alla har utifrån ett konkret ramverk. Nästan som en ryggrad. Då blir det naturligt att mer konkret arbeta med de ryggradsreflexer som sociala hot triggar i oss. Genom att träna självreglering och att bli vana att dela med oss av våra upplevelser i så lite affekt som möjligt öppnar vi upp för ett samtalsklimat som utgår ifrån vad vi upplever snarare än vad som händer utanför oss själva.

När vi lär oss att använda SCARF som ett gemensamt språk när vi möter varandra gläntar vi på dörren till det nya paradigmet.

Vill du fördjupa dig i SCARF-modellen tipsar jag om det här inlägget.

Nyfiken på Neuroledarskap? Registrera dig för vårt nyhetsbrev →

En gång i månaden delar vi med oss av kunskap och berättar om hur våra kunder använder neuroledarskap för att utveckla sina organisationer.

Våra senaste blogginlägg

Omfamna din inre tonåring (med en nypa reflektion)

Omfamna din inre tonåring (med en nypa reflektion)

Evas ledare i nyhetsbrevet för januari För ett par veckor sedan hade jag den stora förmånen att få prata för årskurs 8 och 9 på en internationell skola i Stockholm. De startade sin termin med Brain Awareness Week och jag kom laddad med Dr. Daniel Siegels forskning om...

Det är i rytmen det avgörs

Det är i rytmen det avgörs

Evas ledare i nyhetsbrevet för december Under året som gått har jag funderat en del. Jag har haft tillfälle att möta mig själv som människa lite mer än annars, och jag har reflekterat kring mig; mitt liv och min yrkesmässiga gärning. Jag har ställt mig frågor som...

Det är som det är, och det är bra också

Det är som det är, och det är bra också

Evas ledare i nyhetsbrevet för november När jag sitter i coaching-samtal hör jag ofta kommentarer som: "Jag skulle behöva bli bättre på att acceptera saker jag inte kan göra något åt”. Men jag hör också: ”Sådana beteenden kan jag absolut inte acceptera”. Och jag kan...