Lära sig bli en människa!

31 okt, 2017 | Självledarskap

Föreställ dig att du är en robot som ska få chansen att vara människa en stund. Du ska få låna ett medvetande och en mänsklig kropp, och för att det ska bli en så trevlig upplevelse för dig som möjligt är det en del saker som du behöver veta. Dels handlar det om hur den fysiska kroppen fungerar, som att den behöver sova och äta, dels om människans styrsystem: Känslorna. Du behöver förstå hur det sociala sammanhanget med andra människor ibland påverkar känslotillståndet negativt och skapar något som kan sammanfattas som obehag.

Här är utdrag ur den manual du får i din hand för att du ska kunna förbereda dig och hantera detta på ett mänskligt sätt.

Landa in i känslan för att självreglera

När en känsla av obehag kommer kan du lugna ned den mänskliga hjärnan genom att reflektera kring känslan och försöka att sätta ord på den. Berätta gärna för någon hur du känner, eller prata högt för dig själv. Då får hjärnan så kallad “biofeedback”. Känslan blir konkret och påtaglig, den hamnar dessutom utanför dig själv så att du kan distansera dig från den. Det blir tydligt för dig att du inte är dina känslor, utan att du har dem. Då kan du välja hur du vill agera utifrån medvetenheten om hur du känner. Hjärnan blir dock inte lugn av att intellektualisera känslan och om du istället börjar fundera kring det som du tror orsakade den så finns en risk att du jagar upp dig ytterligare.

Var också medveten om att din hjärna inte fungerar optimalt när “hotresponsen” har triggats, det vill säga när amygdala är alltför aktiverad och du känner någon form av obehag. Du får då svårt att minnas detaljer och du kommer heller inte kunna tolka omgivningens signaler lika bra som när du är lugn. Om du i ett samtal med en annan människa känner att du hamnar i hot är det absolut bäst att möta känslan med nyfikenhet snarare än att, som människor ofta gör, projicera över den på din samtalspartner.

Bra att veta är också att människans hjärna är väldigt känslig för sociala hot, så du och dina medmänniskor hamnar ofta i hotrespons i helt vardagliga situationer som i kön på mataffären eller under ett vanligt jobbmöte. Även om känslan kan kännas obehaglig så är det ingenting att oroa sig över. Landa in i känslan så klingar den av på ett par minuter. Känslor kommer och går, de är flyktiga och kulminerar inom 90 sekunder.

Känslan kommer alltid först

Den struktur som skapar människans känslomässiga påslag heter amygdala och sitter i det limbiska systemet. Eftersom det limbiska systemet är det snabba, reaktiva systemet i hjärnan finns det en risk att man som människa ”blir kidnappad” av sin amygdala när man inte är i kontakt med sina känslor.
Om du som människa inte är medveten om att det du upplever är en känsla, kan det leda till att hjärnan “lurar” dig. Det refereras ibland till som “självbedrägeri”. En människa som fattar ett snabbt beslut utifrån vad som ”känns bra” har sällan grundat beslutet på all tillgänglig fakta. Ett vanligt exempel är att människor ofta anställer personer som påminner om dem själva, eftersom det skapar en upplevelse av trygghet.

Tänk på känslorna som en rådgivare som kommer med information som är bra att ta i beaktande, men låt dem inte sitta vid ratten. Skapa utrymme för reflektion mellan känsla och handling. Ta emot känslan och styr sedan in i en medveten tankeprocess.

Allt är en tolkning

Under en vanlig dag tar hjärnan emot oändliga mängder sinnesintryck. För att människan inte ska bli överväldigad slussas intrycken via inlärda tolkningsvägar. Man kan alltså säga att man som människa alltid reagerar utifrån tidigare erfarenheter och hur man har fått lära sig att något är.
Om hjärnan inte hade fungerat på det sättet hade det varit helt överväldigande att vara människa. Men för att fungera optimalt behöver ägaren av hjärnan kunna stanna upp och omvärdera de situationer som den hamnar i. Risken är annars att hela livet levs i samma gamla hjulspår och att du möter andra människor utifrån förutfattade meningar och ibland till och med fördomar. Om du exempelvis möter en människa som påminner om någon du mött tidigare, och inte tyckt om, finns det en risk att du utan att tänka efter sorterar ner personen du just mött i samma fack.

Även här är lösningen att aktivt välja att komma i kontakt med sina känslor. Sätt ord på det du känner för att dämpa hotresponsen och använd sedan den frigjorda kognitiva kapaciteten för att mobilisera nyfikenhet i stunden. Nyfikenhet  kan du använda för att våga vilja ifrågasätta dina tankar och perspektiv.

Du kommer att märka att det både är roligt och utmanande att vara människa. Om du följer manualen, och ber om hjälp när du behöver det, så ökar du dina chanser att ha en övervägande positiv upplevelse som homo sapiens. En upplevelse där du kan lära av den inneboende visdom som den mänskliga hjärnan omfamnar.

Nyfiken på Neuroledarskap? Registrera dig för vårt nyhetsbrev →

En gång i månaden delar vi med oss av kunskap och berättar om hur våra kunder använder neuroledarskap för att utveckla sina organisationer.

Våra senaste blogginlägg

Tillväxtparadoxen – och styrkan i den lilla gruppen

Tillväxtparadoxen – och styrkan i den lilla gruppen

Lars-Johans ledare i nyhetsbrevet för augusti Under augusti har jag lärt känna två nya organisationer, som båda växer snabbt. De är måna om att tillväxten inte ska skapa klyftor mellan teamen, där människor i organisationen slutar relatera till varandra. För när det...

För mig själv, men inte ensam

För mig själv, men inte ensam

Evas ledare i nyhetsbrevet för juli Jag står i skrivande stund mitt i klivet över tröskeln till ännu en sommarledighet. Snart lämnar jag alla tankar på jobb för att hänge mig åt det jag vill fokusera på just nu: återhämtning och att fylla på med ny energi för att må...

Effektiva team har ett gemensamt syfte

Effektiva team har ett gemensamt syfte

Lars-Johans ledare i nyhetsbrevet för maj Jag får regelbundet uppdrag som handlar om att coacha team eller ledningsgrupper. En vanlig ingrediens i dessa uppdrag är att bidra till att teamet enas kring sitt syfte. Varför man finns och ska samverka som grupp. Forskning...