Frågan ”får jag ge dig lite feedback…?” kan tyckas oskyldig, till och med vänlig. Men den försätter lätt vår hjärna i ett tillstånd av kognitiv dissonans. Alltså ett dilemma som har med överlevnad att göra, där vi som människor hamnar i motstridiga målbilder.
Det ena målet står vår sociala hjärna för. Det utgår från drivkraften att anpassa oss till sociala normer och handlar om att få fortsätta ’tillhöra’, med målet att inte bli utstött. I detta fall är normen att ’kunna ta emot feedback med öppenhet och en vilja att utvecklas’.
Men, i det ögonblick vi får frågan triggas en annan grundläggande mänsklig drivkraft. Behovet av förutsägbarhet. Eftersom det varit avgörande för vår överlevnad att så väl som möjligt förutsäga vad som ska hända i varje stund, triggas hotresponsen i hjärnan när vi inte kan det. När hotresponsen är triggad blir konsekvensen att hjärnan tolkar andra som ”fiender”. Målet blir att försvara oss. Om vi inte heller vet vilket motiv som ligger bakom önskan att ge feedback riskerar kommunikation mellan människor att bli fientlig. Inte vänlig. Och långt ifrån utvecklande.
Traditionell feedback är inte hjärnsmart.
Läs mer om vårt seminarium Feedbackrevolutionen.
