En kris kan öppna dörren till nya rum

18 dec, 2020 | Lärande & Förändring

När jag, Lars-Johan, ser tillbaka på året konstaterar jag snabbt att våren var utmanande. Eva och jag hade tre inplanerade öppna utbildningar och i och med pandemin så strömmade om- och avbokningarna in. Under en period hade vi möten varje förmiddag för att hantera och ta ställning till huruvida vi skulle genomföra utbildningar eller inte, och i vilken form. Vi landade i att genomföra utbildningarna fysiskt, inte digitalt, men med mindre grupper om cirka 4–6 deltagare.

I vår lilla värld, en verksamhet med två personer, var det här stora beslut, och jag är nöjd med utfallet. Vårt upplägg tappar så mycket i kvalité om vi kör digitalt, eftersom det bygger så mycket på ögonkontakt och känslomässig intoning. Det hade vi inte kunnat upprätthålla under en digital grupputbildning. Något jag är glad och tacksam över från den mest hektiska tiden är hur deltagarna som hörde av sig till oss för av- och ombokningar mötte oss. Trots att vi alla kände oss pressade blev det inte något kaos, utan kontakterna och administrationen löpte på smidigt.

För mig var ovissheten kring den ekonomiska situationen också utmanande. Att vara egenföretagare och se hur omsättningen i verksamheten sjunker gav ett märkbart stresspåslag. Nu under hösten har det varit lite smärtsamt att se hur andra personer i min närhet är mer drabbade av situationen är jag är själv. Jag har en pappa som lever ganska isolerat, och en av mina söner har påbörjat sina högskolestudier i Norge, men lever också ganska isolerat än så länge i ett nytt land.

Eftersom en del av verksamheten i mitt konsultliv ställdes på paus blev det utrymme för annat, framförallt när det dagliga krishanterandet inte längre tog lika mycket plats. Vi fick exempelvis mer tid att utveckla våra utbildningar, och jag började fundera på om det fanns saker jag ville upptäcka eller ägna mig åt. Det ledde bland annat till att jag under hösten lärt mig svetsa tillsammans med en barndomsvän. Kanske att det viktigaste med projektet var att få en chans att umgås mer med min vän, men det har också varit väldigt berikande att ta sig an ett nytt material och att göra de praktiska sakerna runt omkring, som att gå till en butik och handla järn.

Sedan har jag också förkovrat mig i en del för mig nya psykologiska teorier och modeller och jobbat som coach och terapeut över nätet, vilket jag är tacksam över. Det har varit meningsfullt och utvecklande och hade inte skett utan pandemikrisen.

Den här julen ser jag fram emot att få umgås med mina två vuxna söner som denna höst bott på andra håll i världen. Jag vill också njuta av matlagning, motion och av våra djur; en hund och en katt. Vi bor också med mycket natur inpå knuten och jag ser fram emot att gå promenader dagtid och fånga lite ljus.

Nyfiken på Neuroledarskap? Registrera dig för vårt nyhetsbrev →

En gång i månaden delar vi med oss av kunskap och berättar om hur våra kunder använder neuroledarskap för att utveckla sina organisationer.

Våra senaste blogginlägg

Anpassningsbarhet – en förändringsfilosofi

Anpassningsbarhet – en förändringsfilosofi

Lars-Johans ledare från nyhetsbrevet i januari 2021 Tiden vi lever i kräver av oss en förmåga att dagligen möta nya omständigheter i livet. I det lilla och i det stora. Ett exempel på en mindre utmanande förändring är att jag fick lägga om planen att ta mina nya...

Eva reflekterar kring ett annorlunda år

Eva reflekterar kring ett annorlunda år

När Covid-19 slog ut i stort sett all min och vår verksamhet som i ett kraftfullt vingslag, var jag fortfarande i förnekelse. Jag kan vara ganska envis med att hålla fast vid att bara tuffa på, även om det blåser omkring mig, och det var så jag initialt mötte...

Hjärnan står i kroppen tjänst

Hjärnan står i kroppen tjänst

Evas ledare från nyhetsbrevet i november 2020 Häromveckan läste jag en artikel om hjärnan i New York Times. Artikeln handlade om ett faktum vi människor ofta glömmer. Att vi faktiskt inte har fått hjärnan för att tänka. Artikeln tog mig som läsare tillbaka till en tid...