Är det alltid bra med feedback?

7 nov, 2017 | Feedbackrevolutionen

Alla har vi fått feedback som inte har varit särskilt vältajmad. Här bjuder Eva Hamboldt på tre (skräck)exempel från sitt liv.

Exempel 1

”Vad slarvig du är”, har jag fått höra mer än en gång under årens lopp. Och jag är säkert inte ensam om att ha fått den feedbacken från en lärare, chef eller kollega.

Utifrån den kunskap jag har idag om hur hjärnan fungerar så vet jag säkert att den som ”slarvat” inte presterar bättre som ett resultat av den feedbacken. Snarare får det negativa konsekvenser. Amygdala larmar och vi hamnar i reaktivitet.

I mitt fall handlar ”slarvet” framförallt om att jag har dyskalkyli. Jag kastar om siffror och det händer då och då att datum och klockslag blir fel. Tänk vad mycket bättre det hade varit om den som ser att jag har skrivit fel i stället ställde en nyfiken fråga och kanske till och med erbjöd sin hjälp att kvalitetssäkra.

Exempel 2

”När du pratar så har du ett öh-ljud mellan orden som jag kan tänka mig att folk blir irriterade på”, sa min kollega en minut innan jag skulle upp på scen inför flera hundra personer. ”Jag ville bara ge dig den feedbacken”, fortsatte hon med ett leende.

Kollegans kommentar fick mig helt ur balans, och det gjorde mig definitivt inte till en bättre talare den dagen. När jag tänker på händelsen i efterhand så gissar jag att kollegan inte gav mig feedback för att vara hygglig. Men eftersom vi har fått lära oss att man måste kunna ta feedback så ifrågasatte jag inte hennes beteende när det hände.

Nu när jag vet mer om hur hjärnan fungerar inser jag att det hade varit ungefär lika omtänksamt att hälla en hink kallvatten över mig.

Exempel 3

”Vad du är långsam”, fick jag höra när jag höll i en reflektionsövning på en kurs.

Orden väckte skam. Jag hörde att jag var FÖR långsam och därför tråkig och inte duglig. Vi lever i ett samhälle där det är positivt att vara snabb, rapp och exekutiv.

I efterhand funderade jag över feedbacken som deltagaren valde att ge mig och landade i att det hade varit oerhört mycket mer intressant för honom att reflektera utifrån sin egen reaktion. Snarare än att konstatera att jag var långsam hade han kunnat ställa sig själv frågan: Varför är jag så rastlös?

Nyfiken på Neuroledarskap? Registrera dig för vårt nyhetsbrev →

En gång i månaden delar vi med oss av kunskap och berättar om hur våra kunder använder neuroledarskap för att utveckla sina organisationer.

Våra senaste blogginlägg

Tillväxtparadoxen – och styrkan i den lilla gruppen

Tillväxtparadoxen – och styrkan i den lilla gruppen

Lars-Johans ledare i nyhetsbrevet för augusti Under augusti har jag lärt känna två nya organisationer, som båda växer snabbt. De är måna om att tillväxten inte ska skapa klyftor mellan teamen, där människor i organisationen slutar relatera till varandra. För när det...

För mig själv, men inte ensam

För mig själv, men inte ensam

Evas ledare i nyhetsbrevet för juli Jag står i skrivande stund mitt i klivet över tröskeln till ännu en sommarledighet. Snart lämnar jag alla tankar på jobb för att hänge mig åt det jag vill fokusera på just nu: återhämtning och att fylla på med ny energi för att må...

Effektiva team har ett gemensamt syfte

Effektiva team har ett gemensamt syfte

Lars-Johans ledare i nyhetsbrevet för maj Jag får regelbundet uppdrag som handlar om att coacha team eller ledningsgrupper. En vanlig ingrediens i dessa uppdrag är att bidra till att teamet enas kring sitt syfte. Varför man finns och ska samverka som grupp. Forskning...