Djupt inne i hjärnan finns nervkretsar som har en avgörande funktion för vårt känsloliv och för vårt välmående. Området kallas insula, vilket betyder ”ö” på latin. Ett namn som får min hjärna att teckna bilden av en dimhöljd ögrupp i fjärran, ståendes mitt i det mörka havet. Att forskare pratar om insula som basen för vår upplevelse av ett ”själv”, gör min inre bild av ögruppen än mer vacker och spännande.
Samtidigt är insula en väldigt vardaglig funktion. Den sysselsätter sig med att ta emot signaler om olika tillstånd i kroppens inre organ, registrera störningar i det autonoma nervsystemet och fånga upp smärtimpulser från hela kroppen. Syftet är att ge oss information om våra fysiologiska och sociala behov, så att vi kan hantera dem på sätt som främjar vår överlevnad.
Vår förmåga att bli medvetna om sinnesförnimmelser i kroppen kallas interoception. Det sker till exempel när vi blir varse att det suger till i magen av oro, får huvudvärk eller kommer i kontakt med hunger, törst och andra kroppsliga tillstånd. Enligt Antonio Damasio, forskare inom neurologi, är interoception till och med en viktig faktor för beslutsfattande. Jag tänker då osökt på hur vi ofta pratar om att gå på magkänsla – men kanske finns där fler signaler från kroppen att upptäcka och hantera för att fatta riktigt goda beslut? Vad säger nacken? Käkarna? Eller finns där en känsla i bröstet som fladdrar omkring och bara väntar på att fångas upp?
Bristen på interoception – att inte kunna upptäcka, tolka och hantera kroppens signaler – har i flertalet studier visat sig ha en direkt koppling till psykisk ohälsa, som till exempel ångest och depression. Det blir konsekvensen när vi är känslomässigt avstängda, tappar kontakten med eller ignorerar fysiska, emotionella och sociala behov. Eller när vi rusar på i vardagen, får sämre förmåga att balansera våra upplevelser och misstolkar signaler. Våra reaktioner kan då skapa stress och negativitet.
När vi nu går mot jul, och många av oss hoppas på att snart landa i ett tillstånd av julefrid, skruvas tempot samtidigt upp. Vi ska handla mat, snaps, julmust. Vi ska shoppa julklappar, äta julbord, gå på glöggpartyn, göra klart allt på listan inför ledigheten, klä julgranen, planera för nyår… listan kan göras oändligt lång. Risken att vi tappar bort förmågan till interoception är överhängande.
Jag har därför bestämt mig för en alternativ lucköppningsritual fram till jul. Jag tänker öppna en interoceptionslucka varje dag – det luckfönster som vetter mot ögruppen. Och så ska jag lyssna. Noga. För jag vill vara varsam med mina tolkningar. Och jag vill med omsorg ta hand om de behov som pockar på. För att få och ge mina nära en riktigt närvarande jul.
Önskar alla en Meningsfull Jul och ett gott slut på 2024!
