Evas ledare i nyhetsbrevet för april
För någon vecka sedan fastnade jag framför TV:n när en kvinnlig artist, som jag aldrig hört talas om, blev intervjuad. Hon var tillbaka efter sex års uppehåll, med en ny platta och ett nytt liv; från artist i Stockholm till rollen som mamma i en stuga på landet. Där hade hon spelat in sin nysläppta skiva.
Målande beskrev hon att hon njuter av livet på landet, omgiven av sin familj, men långt från det ”coola” livet som artist. Sedan ändrades tonen, hon var bekymrad:
”Om jag gör låtar i min stuga på landet tillsammans med min familj – klädd i myskläder – är jag fortfarande artist då?”
Frågan fångade mig eftersom jag själv är i färd med att utforska olika teorier kring hur vi bygger identitet. Jag är nyfiken på hur vi människor på bästa sätt kan bidra till att överbrygga dessa eviga tillstånd av ”vi & dom”. Oavsett om vi behöver göra det i rollen som ledare, kollega, vän, förälder eller partner.
Det är något som Lars-Johan och jag fokuserar på under Fördjupningskursen i Neuroledarskap, där vi bland annat pratar om utmaningarna med en låst självbild. Att släppa taget om sitt ego är viktigt för att slippa fastna i känslan av “vi & dom”. Det är också något vi själva övar på.
Jay van Bavel, neurovetenskaplig forskare vid NYU, hävdar att vi bygger identitet när vi hittar en grupp vi vill eller behöver tillhöra. Vår identitet grundas då i rollen vi har i den gruppen. Detta kopplar van Bavel till sin och andras forskning om den mänskliga hjärnans primära drivkraft – att söka allianser för samverkan, snarare än att ta avstånd från olikheter. Det har alltid varit en förutsättning för överlevnad. Men, vi söker oss helst till grupper som vi känner igen oss i. Och van Bavel förklarar också att våra val kan vara flyktiga utifrån vad som är viktigast just nu.
Vi kan med andra ord blixtsnabbt byta identitet, från en minut till den andra.
På gott och ont är vår identitet ett flytande tillstånd. Det positiva är att vi blir mer flexibla i vår självuppfattning, och kan vandra fritt mellan olika självbilder, utan att hamna i inre konflikt. Tillsammans bildar de ett mönster. En helhet. Vi kan vara artist och mamma och stugboende. Vi kan vara ingenjör och salsadansare och rödhårig. Nackdelen är att våra beteenden riskerar bli destruktiva om vi väljer identitet i reaktivitet – utifrån känslor som rädsla, skam, förakt eller hat.
Här tänker jag att hur vi väljer “vår” grupp, och därmed identitet, behöver ha en grund i personliga värderingar. Vi kan välja en riktning utifrån hur vi vill vara – oavsett vilken identitet vi har och haft i andra sammanhang. Och då kan vi medvetet bygga vår identitet över tid. Med tiden blir vi mer flexibla, mer mångsidiga och friare att växla mellan våra olika identiteter.
Livet är inte svart eller vitt. Vi människor är komplexa varelser och vi har allt att vinna på att bygga en komplex självbild. Bland annat gör det att vi kan ta beslut som gynnar oss på sikt, istället för att bygga allianser utifrån vad som känns mest behagligt i ögonblicket. Insikten att vi inte bara är en identitet gör det möjligt att gå utanför komfortzonen, för att nyfiket leta efter gemensamma nämnare som inte är uppenbara. Först då kan vi bli den viktiga bryggan mellan grupper. Den som förenar.
Det är bland annat därför jag tycker det är så oerhört givande att få bidra till Futuraskolans satsning på sina ledare, där de på betald arbetstid får utrymme till personlig utveckling. Unikt i skolans värld. Unikt i det organisatoriska livet i största allmänhet. Tänk om fler vågade samma sak?
/Eva Hamboldt
