Evas ledare från nyhetsbrevet november 2021
Under årens lopp har jag många gånger funderat på det mänskliga ”vi & dom”-dilemmat som vi så ofta fastnar i på våra arbetsplatser, och som bland annat baseras på hjärnans preferens för det som är igenkännbart, eftersom det känns tryggt och därmed tilltalande. De mönster vi fångar i andra människors beteenden, livs-historier, utseenden, utbildning, sätt att föra sig, ordval eller intressen avgör huruvida vi känner oss trygga eller osäkra i sällskap med dem. Och det sker oftast utan att vi själva märker det. Det gör dock att vi litar på vissa och inte på andra; är nyfikna på vissa men inte andra: och tänker ”vi” om vissa och ”dom” om de där andra. Det är naturligt. Det är så vi är konstruerade för att inte anförtro oss till opålitliga människor, och därmed riskera att duka under på kuppen. Det är och har varit evolutionärt smart.
Konsekvensen blir dessvärre att vi därmed är mer benägna att vilja samverka med vissa, medan vi tappar intresset för att samarbeta med andra. Ofta utan att egentligen själva förstå varför. Vi går på reflexmässiga reaktioner utifrån antaganden, snabba avvägningar och slutsatser om andra människor. Det ger i sin tur att vi själva blir ”dom” för andra. Vi utgör ett hot helt enkelt för att deras hjärnor tolkar vår ovilja till samarbete som konkurrens. Konkurrenter är enligt hjärnan fiender och ska antingen bekämpas, eller undvikas.
På en arbetsplats skapar ”vi & dom”-dilemmat därför ett klimat där vi bygger barriärer, gräver skyttegravar och reser murar mellan varandra. Mellan avdelningar, mellan grupper och mellan människor. Och det gör oss varken särskilt lyckliga, produktiva eller kreativa.
I engelskan finns ett fint uttryck som handlar om att trotsa denna naturlag som styr oss när vi interagerar med människor vi inte direkt känner igen oss i. Det lyder: ”giving someone the benefit of the doubt” och innebär att välja tillit framför tvivel. Att acceptera att den andre, hur knasig och främmande denne person än ter sig för oss, är värd vår tillit, och att vi istället aktivt väljer att tänka om personen som ärlig, vettig, god. Bara svår för oss att förstå. Att medvetet välja tillit för att kunna bygga relation med alla, oavsett hur lätt eller svårt vi har att relatera till dem, kan vi moderna människor faktiskt kosta på oss. Verkligheten på våra arbetsplatser handlar väldigt sällan om liv eller död. Även om vår hjärna ofta vill hävda det.
När vi väljer tillit, får vi tillit tillbaka. Tillit skapar upplevelser av sammanhang och tillhörighet och vi bli ”vi” med varandra. Oavsett vilka vi är. Det krävs dock en nypa empati, ett mått av nyfikenhet och en vilja att ta den andra personens perspektiv. Speciellt när det ligger långt från vårt eget. Men det är både evolutionärt smart och välgörande att välja tillit framför tvivel. I en forskningsstudie som involverade 700 deltagare från USA, Polen och Japan visade det sig till och med att de personer som ofta eller alltid gav andra ”ett välgörande tvivel”, var lyckligare än de som vanligtvis mötte sina medmänniskor med skepsis.
Men ”vi & dom”- fenomenet börjar redan i ”du & jag”-fenomenet, och i den polaritet som denna dualitet innebär. Som när vi slutar lyssna på den andre, och istället envist argumenterar för vårt eget perspektiv. Eller när vi inte uppskattar eller är tacksamma för att den andre bidrar med en olikhet, bara för att det känns svårt eller skrämmande.
Detta har jag funderat på ända sedan 2017 när jag startade min feedbackrevolution. Och det är dessa tankar jag nu formulerat i boken ”Feedbackrevolutionen” som kommer i februari. För jag vill påstå att feedback skapar såväl ”du & jag” som ”vi & dom”. Och det är i de enskilda samtalen vi har med varandra som vi kan börja träna på att utmana vår egen hjärna. Det är i samtalen vi har med en annan person vi kan börja göra annorlunda och bygga nya vanor som skapar klimat där vi omfamnar och utnyttjar olikheter.
Så nästa gång din hjärna tvivlar på någon och snabbt vill döma ut personen baserat på ett beteende, ett utseende eller en åsikt, se om du ändå kan förhålla dig till den andre utifrån en tanke om att alla människor i grund och botten har goda intentioner och ärliga motiv bakom sina beteenden. Sedan blir det troligtvis än mer välgörande, och fruktsamt, om du i nästa steg kan bli nyfiken och utforska den andres perspektiv tillsammans med den personen.
