Trygga sammanhang föder mod

28 feb, 2019 | Kultur & Organisation

När jag möter människor i mina utbildningar eller i min roll som konsult är det vanligt att ordet mod kommer upp som en aspekt av ledarskap. Men alltid som en slags parentes. Jag hör ofta: ”det här är viktigt att göra, men man måste våga”, eller ”så här vill jag agera, men det behövs mod för att göra det”.

Plötsligt en dag hakade jag upp mig på det där lilla ordet men och blev nyfiken kring hur det kommer sig att mod är ett villkor för att vi ska kunna agera som vi vill och önskar? Att det blir en tröskel som separerar oss från där vi är i stunden och vårt önskade tillstånd. Men det väckte också frågor i mig om vad mod är. Är det en känsla? Ett mentalt tillstånd? En aktivitetsnivå? Eller skulle det till och med kunna vara en hjärnrytm?

En del av svaret hittade jag i en artikel i Nature Communications som belyste forskningsresultat som visar hur speciella nervceller i Hippocampus (arbetsminnet) spelar en nyckelroll i riskbeteende och ångest. Det har visat sig att dessa nervceller är involverade i att  skapa en särskild hjärnrytm som gör att djur agerar för att söka trygghet i en hotande miljö. Som exempelvis när en mus gömmer sig från en katt, men fortfarande är medveten om kattens närhet.

Dessa hjärnvågor kallas Theta 2 och gör att musen befinner sig i ett tillstånd av flykt och därför inte tar risken att göra det den egentligen skulle vilja göra. Detsamma gäller oss människor. Och om vi översätter det till arbetsplatsen tänker jag att vi människor blir mindre benägna att ta ansvar, initiativ eller beslut när vi befinner oss i en miljö där vi känner att den bildliga katten stryker omkring på kontoret. Andra människor är då mer eller mindre ”rovdjur” för vår hjärna. Då tänker vi mer på vad som kan hända om det blir fel, eller om vi misslyckas. Rädslan för att hamna i skam eller exkludering får oss snarare att fokusera på att rädda livhanken, precis som den lilla musen.

Det gör mig väldigt glad att det idag pratas mycket om ”vänliga” organisationer. Själv poängterar jag vikten av empati, medkänsla och ödmjukhet på jobbet så ofta jag får chansen. Hjärnforskningen har gett oss kunskap om hur det förlöser energi som främjar kreativitet och känslomässig flexibilitet, och att det också är en förutsättning för att öka viljan och förmågan till ansvarstagande – ända ut i fingertopparna av en organisation.

Dessutom tänker jag att forskningen också ger oss en ny syn på vad mod är. Snarare än att det är något som vi har eller inte har så handlar det om att skapa en social kontext som skapar förutsättningar för individer att mobilisera mod. En miljö där det inte finns några rovdjur och en kultur där mod inte upplevs som en tröskel man måste ta sig över – utan ett helt naturligt tillstånd, utan några ’men…’.

/Eva Hamboldt

Nyfiken på Neuroledarskap? Registrera dig för vårt nyhetsbrev →

En gång i månaden delar vi med oss av kunskap och berättar om hur våra kunder använder neuroledarskap för att utveckla sina organisationer.

Våra senaste blogginlägg

Tillväxtparadoxen – och styrkan i den lilla gruppen

Tillväxtparadoxen – och styrkan i den lilla gruppen

Lars-Johans ledare i nyhetsbrevet för augusti Under augusti har jag lärt känna två nya organisationer, som båda växer snabbt. De är måna om att tillväxten inte ska skapa klyftor mellan teamen, där människor i organisationen slutar relatera till varandra. För när det...

För mig själv, men inte ensam

För mig själv, men inte ensam

Evas ledare i nyhetsbrevet för juli Jag står i skrivande stund mitt i klivet över tröskeln till ännu en sommarledighet. Snart lämnar jag alla tankar på jobb för att hänge mig åt det jag vill fokusera på just nu: återhämtning och att fylla på med ny energi för att må...

Effektiva team har ett gemensamt syfte

Effektiva team har ett gemensamt syfte

Lars-Johans ledare i nyhetsbrevet för maj Jag får regelbundet uppdrag som handlar om att coacha team eller ledningsgrupper. En vanlig ingrediens i dessa uppdrag är att bidra till att teamet enas kring sitt syfte. Varför man finns och ska samverka som grupp. Forskning...