Storytelling och hjärnspöken – gästblogg

17 maj, 2018 | Lärande & Förändring

”Jag vill ta reda på vad det är som gör att storytelling funkar”, sa Anna Eriksson Skarin till mig när hon anmälde sig till baskursen i neuroledarskap för lite drygt två år sedan. ”Vad är det som gör att hjärnan älskar en bra historia?” 

En bra fråga, som hon fick svar på!

I den här gästbloggen förklarar hon att hjärnan inte bara gillar berättelser, utan hela tiden skapar historier för att göra omvärlden begriplig. Och hur det exempelvis kan påverka stämningen på arbetsplatsen.

Hjärnan vill inte för något i världen hänga i luften mellan två lianer längre än nödvändigt. Den vill hela tiden ha upplevelsen att den förstår hur saker och ting ligger till. I samma ögonblick som vi uppfattar att något inte är som det brukar börjar våra hjärnor därför snabbt som attan att skapa historier om hur det ligger till och varför.

Dessvärre är hjärnan inte så knusslig med att historien måste ligga särskilt nära sanningen, utan det viktigaste är att berättelsen är hyfsat rimlig och att vi själva framstår i en positiv dager. Eftersom hjärnan tycker att det är jobbigt att byta åsikt föredrar den dessutom berättelser som enkelt kan hällas ner i våra befintliga tankebanor.

Som grädde på moset har hjärnan också fem gånger fler nervbanor som hanterar negativa händelser än positiva dito, vilket ofta leder till att historierna vi skapar för att fylla tomrummet handlar om hur dåligt saker kommer bli snarare än möjliga positiva resultat. Om mina barn är sena hem från skolan ligger det faktiskt närmre till hands för mig att fantisera ihop en hemsk olyckshändelse, snarare än att anta att de mår bra och inte ville avbryta leken.

Själva poängen med all utveckling är att man ska ta sig från ett läge till ett annat. Det innebär att det i alla organisationer titt som tätt uppstår sådana där glapp som hjärnan ogillar. Frågan är alltså inte om det förekommer storytelling eller inte på förändringsresan, utan om berättelserna har designats på ett medvetet sätt eller är ett resultat av medarbetarnas hjärnspöken.

Genom att tänka till i förväg har vi en stor möjlighet att påverka vilken typ av berättelser som sprids och får fäste i våra organisationer. Om vi skapar berättelser som gör hjärnan lugn och som kittlar vår nyfikenhet så minskar risken för negativt snack. Det är positivt för alla som berörs av förändringen– inte minst för dig som leder den.

Nyfiken på Neuroledarskap? Registrera dig för vårt nyhetsbrev →

En gång i månaden delar vi med oss av kunskap och berättar om hur våra kunder använder neuroledarskap för att utveckla sina organisationer.

Våra senaste blogginlägg

Det är som det är, och det är bra också

Det är som det är, och det är bra också

Evas ledare i nyhetsbrevet för november När jag sitter i coaching-samtal hör jag ofta kommentarer som: "Jag skulle behöva bli bättre på att acceptera saker jag inte kan göra något åt”. Men jag hör också: ”Sådana beteenden kan jag absolut inte acceptera”. Och jag kan...

Kraften i ett generativt samtal

Kraften i ett generativt samtal

Lars-Johans ledare i nyhetsbrevet för oktober För ett par veckor sedan hade jag ett intressant samtal med några kollegor. Vi ställde oss frågan hur vi som konsulter i högre utsträckning skulle kunna agera utifrån ett högre syfte (purpose) om hållbar utveckling i...

Poddtips: Eva gästar Failpodden

Poddtips: Eva gästar Failpodden

Eva gästar Per Nåtby och Jacob Kihlbaum i Failpodden och svarar på frågor som: Varför skyr vi misslyckanden?Vad är det som händer i kroppen?Kan vi programmera om hur vi reagerar och agerar på misslyckanden? Lyssna på avsnittet →