”På Scania är respekt för individen en värdering som visar vägen i vårt arbete, och neuroledarskap linjerar väldigt fint med hur vi vill arbeta. En organisation som styr tydligare mot kortsiktiga mål får förmodligen inte samma momentum från utbildningen”, säger Philip Schröderheim som arbetar med ledarutveckling på Scania och som gått Neuroledarskap i praktikens baskurs.
Philip har arbetat som ledare och med ledarutveckling i många år och hans upplevelse är att ledarskap i grunden handlar om att vara trygg i sig själv. Ju bättre koll vi har på våra styrkor och svagheter desto bättre kan vi leda andra. Tidigare var ledarprogrammet mer traditionellt med fokus på områden som coaching och feedback. Under de senaste åren har det styrts mot grupp- och ledningsgruppsutveckling.
– Självledarskap är en viktig aspekt som vi vill nå ut med till våra ledare, och det var därför jag gick utbildningen, säger Philip som var en av fyra deltagare på utbildningen under coronavåren.
Det händer i hjärnan
Under utbildningen får deltagarna svar på vad som fysiskt händer i hjärnan och en förklaring på varför vi människor reagerar starkt i olika situationer. Som att hjärnans främsta uppgift är att hålla människan levande och att den är fem gånger känsligare för stimuli som tolkas som hot jämfört med det som tolkas som belönande.
– Jag har goda erfarenheter från UGL och där får man reda på hur man fungerar och reagerar. Däremot är det många som lämnar utbildningen med frågeställningar kring varför det som händer kan upplevas som jobbigt. Här fick vi svaren utifrån vetenskaplig forskning.
Utbildningen är upplevelsebaserad och deltagarna använder sig av sig själva, som biologiska varelser, som verktyg för lärande. För många är det oväntat och ovant att relatera till ny teoretisk kunskap på ett personligt plan.
– Under utbildningen såg jag inte alltid hur jag skulle översätta insikterna till en professionell kontext, men nu när det har gått några månader inser jag att jag tillämpar det jag lärde mig i min yrkesroll. För mig som utbildar är det också jättebra att ha med mig egna exempel när jag för kunskapen vidare.
Styr mot målet med självreglering
En av modellerna som utforskas under utbildningen är den kognitiva triangeln (tanke, känsla, handling) som är ett verktyg för emotionell självreglering.
– Jag är bekant med modellen sedan tidigare och har till och med utbildat i den. Men genom att relatera personligt landade kunskapen djupare och jag har stärkt min förmåga att observera och reflektera kring mina känslor. Till och med skratta lite åt mig själv när jag inser att jag reagerar starkt i en situation.
Philip gick baskursen under våren 2020, då Scanias medarbetare deltidspermitterades och tjänstemännen ställde om från arbete på kontoret till arbete hemifrån. Fysiska möten ersattes av digitala vilket kan påverka gruppen och hur deltagarna interagerar. En skillnad är att det är enklare för deltagare att ”checka ut mentalt” under ett digitalt möte jämfört med om mötesdeltagarna är i samma rum.
– Som en konsekvens av att jag har blivit bättre på emotionell självreglering blir jag inte irriterad eller säger något bryskt när jag noterar att det händer, utan slår personen en signal efter mötet och kollar läget i stället. Jag agerar utifrån en medveten strävan kring hur jag vill ha det på lång sikt, snarare än att reagera på småsaker. Under pandemin har jag haft ett längre tempo på jobbet då vi har varit deltidspermitterade och det har gett mig chansen att verkligen landa den nya kunskapen.
Under tiden med arbete hemifrån har Philip reflekterat kring hur det faktum att han och kollegorna inte träffades på kontoret påverkade dem utifrån SCARF-modellen. Han såg att den fysiska distansen kan leda till en upplevelse av förlorad kontroll och visshet och att det blir mindre tydligt med status i gruppen.
– Självklart påverkar det oss och vi behöver ta steg för att tillgodose hjärnans behov av trygghet för att alla ska må bra.
Läs mer om Neuroledarskap i praktikens baskurs→
