Se solen bakom molnen

9 jan, 2018 | Självledarskap

Hjärnans primära drivkraft, som påverkar alla övriga hjärnprocesser, är att minimera hot och att maximera belöning. Det är utifrån den grundläggande principen som hjärnan avgör vad av allt som händer omkring oss som är relevant, och påverkar hur vi förhåller oss till alla situationer och människor.

Varje femtedels sekund söker hjärnan undermedvetet av den fysiska och sociala omgivningen. Hjärnan tolkar sedan de signaler som den plockar upp utifrån att de antingen har positiva eller negativa konsekvenser. De affekter som uppstår när detta händer skapar sedan en känslomässig laddning som påverkar alla processer hjärnan arbetar med.

För att säkra vår överlevnad är hjärnan konstruerad för att bearbeta möjliga hot mycket snabbare än den processar möjlig belöning. Det finns fem gånger fler nervbanor i hjärnan som aktiverar negativa affekter utifrån hjärnans tolkning av omvärlden. Detta fenomen kallas ”Negativity Bias” och har som konsekvens att vi människor fokuserar mer på, och lägger större vikt vid, negativa upplevelser och information än det som är positivt laddat.

Om vår hjärna, medvetet eller omedvetet, upplever en situation eller annan människa som hotfull triggar det våra automatiska beteenden för självförsvar: fight, flight eller freeze. Om vår hjärna uppfattar något i omgivningen som en möjlighet eller en belöning så triggar det istället intresse och nyfikenhet. Vi rör oss alltså mellan två tillstånd: Till ett önskat tillstånd eller från ett oönskat tillstånd.

Känslor fungerar som hjärnans navigeringssystem och de aktiveras automatiskt, utan att vi är medvetna om det. Känner gör vi när vi kan sätta ett namn på det fysiologiska tillstånd vi upplever. Alltså de signaler som kroppen skickar till vår hjärna som till exempelvis “fjärilar i magen”, “ont i hjärtat” eller “en klump i halsen”. Det kan beskrivas som ett slags feedbacksystem mellan den externa världen och individens hjärna och kropp. När vi medvetandegör våra tankar och känslor som två olika processer kan vi välja att agera med eftertänksamhet snarare än att reagera på vår omvärld.

Genom att skaffa sig en djupare insikt om den här principen, och att lära känna sina personliga triggers för hot och belöning, kan vi i högre grad medvetet välja att belöna vår hjärna.

Nyfiken på Neuroledarskap? Registrera dig för vårt nyhetsbrev →

En gång i månaden delar vi med oss av kunskap och berättar om hur våra kunder använder neuroledarskap för att utveckla sina organisationer.

Våra senaste blogginlägg

Tillväxtparadoxen – och styrkan i den lilla gruppen

Tillväxtparadoxen – och styrkan i den lilla gruppen

Lars-Johans ledare i nyhetsbrevet för augusti Under augusti har jag lärt känna två nya organisationer, som båda växer snabbt. De är måna om att tillväxten inte ska skapa klyftor mellan teamen, där människor i organisationen slutar relatera till varandra. För när det...

För mig själv, men inte ensam

För mig själv, men inte ensam

Evas ledare i nyhetsbrevet för juli Jag står i skrivande stund mitt i klivet över tröskeln till ännu en sommarledighet. Snart lämnar jag alla tankar på jobb för att hänge mig åt det jag vill fokusera på just nu: återhämtning och att fylla på med ny energi för att må...

Effektiva team har ett gemensamt syfte

Effektiva team har ett gemensamt syfte

Lars-Johans ledare i nyhetsbrevet för maj Jag får regelbundet uppdrag som handlar om att coacha team eller ledningsgrupper. En vanlig ingrediens i dessa uppdrag är att bidra till att teamet enas kring sitt syfte. Varför man finns och ska samverka som grupp. Forskning...