Emilia Liljefrost som arbetar på Partsrådet deltog på workshopen När kulturer möts. Hon fick syn på att hon kan uppleva en känsla av motstånd i kroppen när hon ska samarbeta med andra, och att den kan göra att det känns enklare att lösa problem på egen hand. Men i den komplexa värld vi lever i nu kan vi inte reda ut allt på egen hand – ofta behöver vi tillgång till många olika perspektiv för att hitta den bästa vägen framåt.
Emilia Liljefrost arbetar på Partsrådet, en organisation som erbjuder stöd till lokala företrädare inom den statliga sektorn för de utvecklingsområden som inte passar in i kollektivavtalet. Organisationen ägs av arbetsgivare, fackföreningar och arbetsgivarverket och är en del av den svenska modellen. Emilia är ansvarig för arbetsområdet Hållbart arbetsliv och erbjuder paketerade stödtjänster som lokala parter kan avropa.
– Idag är cirka 270 000 personer anställda av staten, vilket utgör ungefär 5 procent av arbetskraften. Dessa medarbetare har ett viktigt uppdrag och är helt avgörande för att vi ska ha ett fungerande samhälle, säger Emilia.
Arbetsområdet Hållbart arbetsliv startades 2018 och har som uppdrag att att främja friska och engagerade statliga arbetsplatser. Här handlar det inte bara om hälsa och ohälsa utan även om att medarbetarna ska känna engagemang och vara i ständigt lärande.
– Vi lever i ett samhälle som genomgår snabba förändringar. Det innebär att kompetens får ett allt kortare hållbarhetsdatum och vi behöver vara anpassningsbara och ständigt lära nytt.
Människan har ett motstånd till samarbete
Tiden vi lever i innebär att mänskliga förmågor, som exempelvis samarbetsförmåga och relationer, blir allt viktigare på arbetsplatsen. För Emilia var workshopen När kulturer möts en personlig kompetensinsats, men ligger även nära det som hon stöttar sina kunder med.
– Jag tänker att det är viktigt att vi som jobbar med de här frågorna hoppar ner i samma vatten som vi manar andra att bada i.
I workshopen delas gruppen in i olika lag som får varsin uppdragsbeskrivning. Emilia hamnade i en grupp som inte skulle samarbeta särskilt mycket och hon överraskades av att hon tyckte det var skönt att få arbeta självständigt och prestera efter eget huvud. Hon berättar att det finns en frihet i att slippa samarbeta och att det är lockande att lösa uppgifter på egen hand eftersom det är mest bekvämt.
– Just förmågan till samarbete är något som många studier visar är en viktig nyckel för att en organisation ska lyckas med sitt uppdrag och jag landade en viktig insikt när jag upplevde en känsla av motstånd i kroppen inför tanken att arbeta tillsammans med andra.
Under övningarna på workshopen fick Emilia syn på hur snabbt hierarkier skapas och att ett gott samarbetsklimat kräver mer än en övertygelse om vikten av jämlika förutsättningar. För att alla individer ska få goda förutsättningar till gott samarbete behöver vi rutiner för arbetssätt som lägger grunden för hur vi jobbar tillsammans.
– Vid ett tillfälle under workshopen fick min grupp in nya medlemmar och det var intressant att medvetandegöra sig om att en situation som var bekväm för dem av oss som tillhörde ursprungsgruppen var obekväm för nykomlingarna.
Friheten kommer till ett högt pris
Emilia poängterar att friheten att arbeta på egen hand har ett högt pris eftersom det innebär att vi inte tar in nya perspektiv, och att det bara fungerar bra så länge problemet vi ska lösa är enkelt. Hon jämför enkla utmaningar med att köpa en produkt på Ikea där alla delar finns i paketet. Det vi står inför idag menar hon är att jämföra med att ha ett gäng olika paket i vagnen, men som vi varken vet vad de ska bli eller vilka delar vi kommer att hitta när vi öppnar dem.
– När vi står inför komplexa utmaningar behöver vi flera perspektiv för att hitta den bästa lösningen. Jag har hört många säga att produktiviteten har varit högre under pandemin, men jag tänker att det kostar i form av kreativitet och innovation, samt i kognitiv- och social arbetsmiljö.
Partsrådet är en liten organisation med 14 medarbetare där alla har ett tydligt eget ansvarsområde. Därför behöver de hela tiden ställa sig frågan vilka saker de ska arbeta självständigt med och när de ska hämta input från kollegorna. Under workshopen blev Emilia stärkt i sin övertygelse att det finns en poäng att samarbeta och göra saker som stärker det sociala kittet i gruppen, även om det känns jobbigt och det hade varit enklare och snabbare att borra ner huvudet i de egna uppgifterna. Emilia menar att gott samarbete förutsätter att vi är trygga med varandra och att det är viktigt att ta sig tid till aktiviteter som syftar till att etablera och behålla en psykologisk trygghet i gruppen.
– Varje investering i det relationella ger en långsiktig vinst i form av en starkare förmåga till förändring och innovation.
Läs mer om När kulturer möts →
