Evas ledare i nyhetsbrevet för januari
För ett par veckor sedan hade jag den stora förmånen att få prata för årskurs 8 och 9 på en internationell skola i Stockholm. De startade sin termin med Brain Awareness Week och jag kom laddad med Dr. Daniel Siegels forskning om tonårshjärnan. Min ambition var att ta död på några myter och normalisera deras vardagsupplevelser, utifrån vad som faktiskt händer i deras tonårshjärna. Jag är osäker på om jag lyckades med det, men de verkade glada när jag sa åt dem att gå hem och fira att de är tonåringar.
Ur hjärnans perspektiv är tonåren på många sätt en fantastisk tid. Ur samhällets och frustrerade föräldrars perspektiv är den ofta mindre fantastisk. Snarare besvärlig och bekymmersam. Då ligger fokus på tonåringen som hormonstinn, rebellisk och omogen – för att nämna några myter. Men Dr. Siegel sammanfattar snarare tonåren med den poetiska akronymen ”The ESSENCE of adolescence”, där essensen kortfattat innebär att det är en oerhört plastisk, kreativ och innovativ utvecklingsperiod i hjärnans livscykel. En period att värdesätta och ta vara på.
Tonåren är en extremt känslosam period, men samtidigt full av gnista, passion och en vilja att leva fullt ut. Det är en tid med stort fokus på att bygga relationer utanför familjen, vilket samtidigt skapar utsatthet och sårbarhet. Tonåringens dopaminflöde slår i taket inför det oprövade, vilket skapar en benägenhet att ta risker som ibland kan medföra viss fara. Därför är det också en period av kreativt utforskande där gamla sanningar blir ifrågasatta, till förmån för nya tankar. Tonåringar är med andra ord sanna innovatörer.
Som vuxen kan man falla tillbaka till ett fysiologiskt och psykologiskt tillstånd som liknar tonåringens. Och även om vi då kan anklagas för att vara svåra, barnsliga, dumdristiga eller labila tycker jag att vi ska fira dessa tillfällen. För tonåringarnas essens tillhör faktiskt inte enbart dem.
När vi lär oss att balansera vår inre tonåring med vår vuxna förmåga att resonera och reflektera, kan vi dra fördel av allt det goda som denna essens för med sig under hela vår livsresa.
Studier av hjärnans neuroplasticitet – hur den ständigt förändras utifrån vad vi upplever – visar nämligen att det finns fyra faktorer som lägger grunden för att hjärnan ska kunna fortsätta att utvecklas, integrera lärande och bibehålla god hälsa genom hela vårt vuxna liv. De fyra faktorerna är:
- Känslomässig gnista – fortsätta vara fullt närvarande i alla de känslor som sköljer igenom oss under en dag, även om det är svårt
- Socialt engagemang – fortsätta bygga och förvalta de relationer som ger trygghet och stöd i livet, även när vi känner oss sårbara
- Testa nya erfarenheter – våga vara lite galen, utmana sig själv och ta väl kalkylerade risker, även när andra vill fortsätta i samma hjulspår
- Kreativt utforskande – våga vara passionerad, fortsätta drömma, ifrågasätta och utmana status quo, även när andra tycker att vi ska lugna ned oss
När vi medvetet nyttjar hjärnans neuroplasticitet – alltså när vi väljer att forma våra upplevelser och vårt handlande så att det blir meningsfullt för oss – blir det till en superkraft som ger oss en välmående hjärna. Och med det ett hälsosamt och rikt liv.
För att upprätthålla vårt mentala välmående och vår livslånga vuxenutveckling behöver vi dock lägga tid och energi på självreflektion. Vi behöver kultivera en vana att ställa oss själva frågor i vardagen och ge oss själva tid att svara med hjärtat.
Reflektion är en plastisk process. Det är i det ögonblicket vi har möjlighet att härbärgera känslor, forma tankar och göra medvetna val för hur vi vill fortsätta vara och göra i vårt liv. Det är en stund att värdesätta och ta vara på. En stund för att fira och hedra tonåringen i oss.
/Eva Hamboldt
