Samtalen vi har på våra arbetsplatser behöver vara meningsfulla för att vi ska kunna bygga tillitsfulla relationer. De behöver tillföra värde och trygghet. Modellen för ”Meningsfulla samtal” utgår därför från forskning kring vad den mänskliga hjärnan behöver för att uppleva ett socialt sammanhang som tryggt, och den inkluderar SCARF-modellens fem faktorer som förklaringsmodell till varför.
Modellen illustrerar också vilka komponenter ett samtal behöver bestå av för att bli meningsfullt på riktigt, och utgör därmed en struktur för hur man kan bygga upp ett samtal. Att följa strukturen ökar chanserna för att samtalet leder till dialog, d v s gemensam förståelse för varandra och möjlighet att hitta gemensamma lösningar på hur båda parters behov av trygghet och tillit ska kunna bli tillgodosedda.
Den dialog som uppstår i samtal när vi är trygga och litar på varandra har visat sig påverka oxytocin-flödet positivt. Modellen ”Meningsfulla samtal” är uppbyggd för att skapa goda förutsättningar för detta. Det vill säga att att båda parter i ett samtal upplever samtalet som ett gemensamt utforskande, inte en pingismatch med argument eller feedback-budskap som kanske egentligen mest handlar om projiceringar.
Om modellen för Meningsfulla samtal
Modellen för Meningsfulla samtal ämnar stötta alla som vill vidareutveckla sin förmåga att genomföra samtal som värnar om våra grundläggande, mänskliga och djupt primala behov av att känna oss viktiga för varandra. Av att få lära känna och förstå varandra; få påverka varandra; känna tillit till och trygghet med varandra och att få uppleva rättvisa utbyten mellan varandra. Multidisciplinär forskning visar nämligen att dessa behov är stenhårt kopplade till vårt överlevnadssystem. Om vi inte kan tillgodose dem kan det trigga urkrafter i oss som gör oss till fiender för varandra.
Modellen är även menad att erbjuda en slags meny av fokusområden för ett samtal, och metoder för att såväl avgöra när ett fokus lämpar sig bäst, som hur man på bästa sätt lägger upp ett samtal för att behålla fokus på det som är mest relevant i ett specifikt samtal. Man skulle kunna säga att modellen är situationsanpassad.
Modellen innefattar fem fokusområden som främjar trygghetsskapande och relationsbyggande:
Reflektion – att reflektera över sina upplevelser
När vi reflekterar styr vi vår uppmärksamhet inåt snarare än utåt och skapar förutsättningar att fokusera mer på att förstå våra reaktioner och komma till insikt om hur vi själva påverkat situationen. Det kan också bli lättare att förstå våra behov för stunden. Vi skapar visshet inför oss själva och ökar vår upplevelse av autonomi. I reflektion använder vi dessutom den del av hjärnan som är engagerad i mer djuptänkande, det långsamma tänkandet som vi har nytta av att ägna oss åt innan vi går in i ett samtal med en annan person. Då kan vi möta andra mer grundade och närvarande.
Storytelling – att beskriva sina upplevelser
När vi delar med oss av historier från våra liv, både glädjeämnen och sorg, ger vi andra en möjlighet att relatera, och att förstå och möta oss med empati. Vi skapar tydlighet och förutsägbarhet samt bygger relation. Och, när vi delar med oss av våra berättelser gör vi ett viktigt inkluderingsarbete som på sikt skapar förutsättningar för att bygga en gemensam historia. Ett tryggt sammanhang där olikheter accepteras och förenas.
Nyfiket utforskande – att nyfiket utforska andras upplevelser genom att ställa frågor
När vi försöker se varandras perspektiv genom att ställa frågor som inte har några givna svar, utan enbart utgår från en vilja att förstå varandras upplevelser, styr vi bort från projiceringar och antaganden om varandra. Vi gör då en viktig sak i relationsbyggande. Vi tar en annan persons perspektiv. En avancerad tankemässig aktivitet för hjärnan som lönar sig, eftersom vi bygger relation, ger varandra autonomi och en upplevelse av rättvisa i situationen.
Uppskattning – att visa och ge uppskattning
Att bekräfta varandra genom uppskattning är belönande för hjärnan. Det skapar trygghet genom att vi bekräftar varandras status. Det skapar också visshet om att den andres upplevelse av oss är positiv. Något vi oavbrutet behöver få höra. Det bygger tillit och skapar engagemang att reflektera över och ta ansvar för sitt eget agerande i stunden och inför framtiden. Det i sig ger en upplevelse av autonomi, genom att själv för välja framtida beteenden och ageranden utifrån egna insikter.
Tacksamhet – att visa och formulera tacksamhet
Genom att fokusera på tacksamhet, hjälper vi vår vår hjärna att rikta uppmärksamheten bort från det default-läge den gärna intar – nämligen negativitet. Att medvetet rikta fokus på tacksamhet stärker eller bygger nya banor i hjärnan som leder till ökad förmåga att känna just tacksamhet och meningsfullhet. Vi kan möta andra med mer ödmjukhet samt bli mer positivt inställda och öppna för att se på situationer med mindre affekt och mer nyfikenhet.
