För Eva Rosenthal var neuroledarskap ett nytt ämne som hon gärna ville lära sig mer om. Hon har jobbat som chef inom flera statliga myndigheter – ett stimulerande, men också intensivt arbete. Nu berättar hon om sina erfarenheter från baskursen i neuroledarskap, där hon fått nya insikter och praktiska verktyg att jobba vidare med.
Under en tid hade Eva sökt efter en utbildning som kunde tillföra nya perspektiv på ledarskapet. På rekommendation hamnade hon hos Lars-Johan Bastås och Eva Hamboldt för att lära sig mer om neuroledarskap och hur vår hjärna fungerar. Utbildningen blev ett rum för reflektion, där diskussionen är viktigare än snabba lösningar:
– Jag uppskattar verkligen att de låter saker och ting ta tid. Det är inte på den här ytliga nivån, utan de gräver på riktigt i frågorna. Som när Lars-Johan säger: “Vänta, får jag ställa några frågor till?” för att de vill vidare i lärandet.
Under utbildningen träffas man i en liten grupp, där samtalet står i centrum. Modeller som SCARF och förmågan till självreglering är två ämnen som illustrerar varför vi agerar och reagerar på ett visst sätt. Utbildningen ger också nya perspektiv på vikten av hur vi kommunicerar känslor – även i den professionella rollen.
Kursen ger en förklaring till varför förändring är så svårt
Idag arbetar Eva som avdelningschef på Jordbruksverket. Som erfaren chef har hon tidigare gått andra typer av ledarskapsutbildningar och i detta fall var kopplingen till neuroledarskap extra intressant. Parallellt med baskursen i neuroledarskap läste hon även en universitetskurs i psykologi, vilket förstärkte lärandet på flera plan.
– Det man lär sig om hjärnan är att den vill ha så lite motstånd som möjligt. Samma spår om och om igen tar minst energi. Det ger någon form av förklaring till varför det är så svårt med förändring.
Här ser Eva det aktiva lyssnandet som en viktig del av ledarens arbete för att inhämta olika perspektiv. Det är något hon själv arbetar aktivt med, där hon i pressade perioder är särskilt noga med att hålla reflektionsmöten för att stämma av läget i gruppen. Att bygga tillit i teamet och bekräfta de känslor som uppstår ger större effekt än att försöka dämpa negativa reaktioner.
– Det är viktigt att man som ledare orkar och vågar säga att det är jobbigt. Då får man en dialog där man inte alltid behöver komma med en lösning, utan ibland får man låta det vara som det är.
En trygg miljö med tid för reflektion
Kursen i neuroledarskap har stärkt Evas förståelse för hur vi agerar som människor. Att under utbildningen få verka i en liten grupp under en längre period stärkte både lärandet och gruppsammanhållningen. Efter utbildningen har gruppen hållit kontakt och snart ska de träffas för att i egen regi diskutera vidare.
– Att komma ifrån sin vardag med så professionellt ledda dagar gör att man kan fördjupa sig mer än vad man normalt sett kan göra under en kurs. Dessutom får du in det nya med hur hjärnan fungerar och ett nätverk i gruppen.
För Eva har kursen också öppnat upp för reflektion kring sitt eget liv, utanför rollen som ledare. Hon berättar om en modell som beskriver olika dimensioner som alla människor behöver i sina liv, till exempel att leka.
– Då kände jag bara: Jag leker inte överhuvudtaget. Så under utbildningen satte jag ett mål om att jag ska leka mer i år. Sen gick jag och köpte spel och nu har jag anmält mig till en humorretreat.
