Marith Fält arbetar som change facilitator på Doberman, en digital design och innovationsbyrå. De jobbar bland annat mycket med att förbättra vårdprocesser så att de blir bättre anpassade till användaren. När Marith fick en inbjudan till ett frukostseminarium med temat självledarskap tyckte hon att det lät spännande och såg fram emot en intressant föreläsning. Men hon hade aldrig kunnat föreställa sig att det skulle påverka henne så djupt som det gjorde.
– Under seminariet presenterades SCARF-modellen och vi fick göra en kort övning. För mig som vid den tiden var på väg tillbaka från en sjukskriving blev det plötsligt helt tydligt hur jag hade hamnat på den platsen. Insikten var oerhört stark och jag förstod på ett helt annat plan vad som hade hänt mig. Jag fick ett kvitto på att mina reaktioner var helt normala.
Eftersom Marith ville lära sig mer om SCARF läste hon böcker och hittade så småningom Neuroledarskap i praktikens baskurs. Hon kände omedelbart att det var en utbildning hon var tvungen att gå.
– Hela första dagen kunde jag knappt sitta still för jag var så glad och peppad. Jag har aldrig varit mer på rätt ställe än då.
Medkänsla för sig själv som människa
Under en övning blev Marith medveten om att ”status” hade påverkat henne mycket i en viss situation. Eftersom hon inte känner sig själv som en person som tycker att status är viktigt kände hon sig både förvånad och lite skamsen. För att i nästa steg inse att det hon upplevde var en grundläggande mänsklig reaktion och att det är en överlevnadsstrategi att kämpa för social status.
– Jag har fått en mycket större acceptans för mig själv och kan i en större utsträckning än tidigare betrakta mina reaktioner utifrån. Visst, jag har en hjärna som går igång, men bara för att jag reagerar så behöver jag inte agera på känslan.
Marith har två barn som är sex och tre år och neuroledarskap hjälper henne även i sin roll som förälder. När barnen uttrycker ilska eller besvikelse på ett starkt sätt kan Marith skapa ett utrymme där hon tar några djupa andetag för att lugna sig själv. Det hjälper henne att hitta en bra väg framåt och höjer kvalitén i hennes relation med barnen.
– Jag hamnar allt mer sällan i en situation där jag hör mig själv säga: Om du inte tar på dig dina skor nu så får du inte … Istället för att ge uttryck för min reaktion så kan jag observera den. Här har jag också insett att om jag låter barnen vara i sin ilska eller frustration en stund, och bara sitter med dem, så klingar känslan av.
Förståelse för sin egen och andras hjärnor
I sin roll som ledare av team har Marith nytta av sin förståelse för hur hjärnan fungerar. Hon kan bidra till att såväl individerna som gruppen fungerar bättre tillsammans.
– Med den här kunskapen i ryggen blir jag, som kan vara lite konflikträdd, modigare. Det gör mig till en bättre ledare. Jag törs ställa frågan varför någon reagerade starkt istället för att undra varför.
Under baskursen får deltagarna lära sig en modell som heter The Healthy Mindplatter som handlar om att hjärnan behöver ”varierad kost” för att må bra. För Marith har förståelsen lett till att hon inte pressar på när hjärnan säger nej men också att det finns fler rattar än sömn att vrida när hon känner sig trött.
– För ett par månader sedan kände jag mig trött trots att jag sover bra. Då kunde jag testa igenom del olika alternativen och konstaterade att jag behövde vara utomhus och röra på mig och låta tankarna vandra.
Kan du sammanfatta vad du fick med dig från baskursen som du har nytta av på jobbet?
– Att kunskap om hur hjärnan fungerar kan användas för att skapa de bästa möjliga förutsättningar för att lösa ganska svåra utmaningar. Det var SCARF som lockade mig till utbildningen, och det är ett fantastiskt bra verktyg. Men utbildningen är mycket mer än bara SCARF.
Tankar från fördjupningskursen
Hej igen Marith – sedan artikeln skrevs har du nu även hunnit gå fördjupningskursen. Kan du dela med dig av något du fick med dig från den?
När jag var ny i rollen som projektledare för femton år sedan upplevde jag en hel del frustration över bristande ansvar och driv hos dem jag jobbade med. Jag tänkte att det nog handlade om mig och något jag gjorde eller inte gjorde. Som att jag inte var tydlig nog. Samma frustration dyker då och då upp även idag.
Under fördjupningskursen fick jag syn på att det jag har tolkat som brist på ansvar och driv kanske snarare handlar om en frånvaro av engagemang, och såg även kopplingen mellan engagemang och värderingar. Det fick mig att reflektera kring vikten av att ta sig tid i början av ett projekt, men även under resans gång, för att alla som jobbar tillsammans ska vara förankrade med just sina värderingar i jobbet som ska göras. Ibland kan det vara att få bidra med något som gör gott för världen, men i vissa lägen får man nöja sig med att det sätter mat på bordet. Som ledare kan jag bidra till ett ökat engagemang genom att föra den här typen av samtal.
Under fördjupningen utforskade vi också olika modeller som handlar om att vi kan välja att förhålla oss till oss själva och varandra på olika sätt i olika situationer. Ofta har vi en roll som faller sig mest naturligt för oss och det kan vara utmanande att skifta perspektiv. Genom modellen fick jag syn på att jag blir en mer tydlig och trygg ledare när jag kan röra mig mellan att vara lyhörd å ena sidan och att kommunicera utifrån mitt perspektiv och min syn på vart vi är på väg å den andra. Banden i gruppen blir starkare och vi jobbar bättre tillsammans.
Nyfiken på utbildningarna som Marith gått?
Här hittar du information om baskursen och fördjupningskursen →
