Evas Hamboldts ledare från nyhetsbrevet i september 2020
I våra utbildningar och konsultuppdrag arbetar Lars-Johan och jag primärt med insiktsbaserat lärande. Det där lärandet som tar tid. Och som vi alla, ibland, inte tycker oss ha tid till.
För Lars-Johan och mig är det ett spännande sätt att arbeta, men också en utmaning. Som ”experter på ledarskap” har vi ofta förväntningar på oss att erbjuda svaren. Och gärna ganska omgående. Det blir därför oerhört viktigt att vi förmår bygga en bro av tillit mellan oss och dem vi arbetar med. Den är ju en förutsättning för att få utmana och be dem härbärgera ovissheten som uppstår i mellanrummet mellan fråga och svar. Och uppmuntra dem att tålmodigt invänta sina egna svar. Det innebär också att vi behöver acceptera och vara i en viss grad av oförutsägbarhet, osäkerhet och ibland tvivel kring hur det ska bli med lärandet.
Så varför gör vi det?
En av anledningarna är att vi – som ett resultat av ovisshet i tillit – får ta del av så mycket lärande på djupet. Vi får höra om insikter och förundran och ögonblick av djupare förståelse. Det är väldigt belönande för våra hjärnor. Och för oss som yrkespersoner och människor såklart. Men vi gör det även för att vi ser som vårt ansvar att skapa utrymme för reflektion och djuptänkande. Det finns nämligen ett antal studier som visar på att vi inte lär lika effektivt och långsiktigt när vi blir serverade svar. Till exempel har man sett att vi intensifierar vårt lärande när vi först får gissa eller göra fel, och sedan ta del av rätt svar eller lösning.
Eftersom vi hör det om och om igen, hur längtan efter, och behov av reflektion krockar med tidsbrist och ständiga göranden på arbetsplatsen, ser vi som vår uppgift att bidra med ett sammanhang för eftertanke. Det är ju faktiskt också så att vi mår bra av den process som leder till svaren. Eller till de insikter och AHA-upplevelser vi kan få när vi suger lite på karamellen. Eller sover på saken. Det finns det neurovetenskaplig forskning på.
Men vad är en insikt då? Vad händer i hjärnan när vi jobbar med att generera insikter? Och, på vilket sätt boostar vi vårt välmående med hjälp av insikter? Det handlar fantastiskt nog om frekvenser, signalsubstanser och synapser. För en insikt är helt enkelt ett tillstånd då hjärnan gör nya kopplingar och det utsöndras adrenalin. Vi får en ”kick”.
Även den reflektion som föregår insikten skapar välmående. När vi reflekterar skapas alfa-vågor i hjärnan, vilket i sin tur triggar produktionen av serotonin. Serotoninet ökar vår förmåga till avslappning, det lindrar smärta och ger kognitiv skärpa. Detta gör också att vi kan komma åt undermedvetna processer och annan intelligens än den vi brukar benämna som IQ. Då kan vår hjärna fritt utforska nya vägar och spontant koppla ihop associationer på nya sätt. Vi får helt enkelt djupare förståelse om något. Det gör oss tryggare.
Att arbeta med reflektion och insikter är också att arbeta med hjärnans plasticitet och förmåga till nyskapande. Det vill säga hjärnans förmåga att lära om och lära nytt. Att bygga nya mönster i hjärnan. Att stärka nervbanor och skapa nya vanor kring tankar, känslor och beteenden. Och det blir i förlängningen en möjlighet till utveckling som kommer inifrån.
