Evas ledare i nyhetsbrevet för september
När jag i augusti 2009 startade mitt bolag, som jag valde att kalla Inferno Communications, fick jag ganska snart frågan: Tror du att du kommer få några kunder med det namnet?
Jag funderade en stund och svarade att min tanke med namnet var att det skulle avspegla och tydliggöra vad jag står för och vad jag erbjuder, utifrån vad livet som människa och ledare handlar om… att gå från kaos till kosmos. Med andra ord, att anta den ständiga utmaning som det innebär att navigera genom ett virrvarr av tankar, känslor och behov. Och att försöka skapa ordning med hjälp av strukturerad kommunikation.
Under hösten 2014 grundade jag konceptet Neuroledarskap i Praktiken. Då hade jag samlat på mig ny kunskap om hur vår rastlösa och kaotiska hjärna fungerar, vilket gjorde att jag på djupet förstod vilket inferno vi människor faktiskt lever i. Såväl i vårt inre personliga liv, men också i den komplexitet som uppstår i mellanmänskliga möten – i grupper, organisationer och samhällen.
Tidigare i år släppte SOM-institutet boken Inferno. Det är deras 83:e forskarantologi, och den beskriver upplevelsen av vår samtid som stundtals kaotisk. Bland annat visar deras senaste forskningsresultat att pessimismen kring utvecklingen i Sverige når rekordnivåer. Och i en av deras forskningsstudier från 2012 kan de konstatera att yngre generationer i Sverige, de mellan 16 och 29 år, litar betydligt mindre på andra människor än vad de äldre gör. Samtidigt finns det hopp och ljus i beskrivningen av den svenska befolkningens visioner för framtiden.
Jag kan tidvis också känna mig tvivlande, uppgiven och nedslagen, men återgår alltid till min tro på den medfödda drivkraft vi alla har tillgång till – vår önskan om att göra gott. För att lyckas med det behöver vi dock lära oss att hantera den stress som kommer av kaos. För stress kör över empati och bryter ned vår förmåga till anknytning.
En av mina läromästare genom åren var Dante, min första omplaceringshund från Irland. När han kom till mig 2007 levde han i sitt eget inferno efter att ha blivit övergiven. Han var stressad, traumatiserad och livrädd. Under en alltför lång tid fick han klara sig själv på gatorna i Dublin och hans överlevnadsstrategi hade blivit utåtagerande. Därför gick alla mina kommunikativa strategier ut på en sak – att bygga tillit. Jag ville ge honom trygghet och gjorde det genom att ösa kärlek över honom, men också genom struktur och tydlighet. Och jag gjorde det i den ordningen. Dante blev över tid en lugn och trogen följeslagare som lärde mig massor om mig själv och mitt ledarskap.
I slutet av 2024 firar jag 15 år som Inferno Communications. Och jag är tacksam över att ha fått bidra med att bringa ordning då och då – även för de människor som kommit min väg. Det får jag vara nöjd med. Så håll ögonen öppna: Snart kommer en inbjudan.
/Eva Hamboldt