Hjärnan är fem gånger mer känslig för hot än för belöning. Alltså – när vi möter något som vår hjärna tolkar som ”farligt”, även om det inte är det, kommer den reagera starkare än när vi kommer i kontakt med något som uppfattas positivt. Under människans historia har det varit en fråga om överlevnad. Om vi var ute i skogen och plockade bär och blev varse att det fanns ett farligt djur i närheten gällde det att vi fick en ordentligt stark impuls så att vi utan tvekan skulle kunna slita oss från de söta bären.
Men hjärnan är inte bara programmerad att aktivera hotresponsen om vi möter ett fysiskt hot. Det gäller även sociala hot, eftersom vår förmåga att hantera dem också har varit avgörande för vår överlevnad. Om du blev utkastad ur gemenskapen överlevde du inte. För hjärnan är sociala hot en fråga om liv och död.
Neurovetenskaplig forskning har identifierat delsystem i hjärnan som hanterar våra sociala tankar, det vill säga: tankar om oss själva, tankar om andra och tankar där vi relaterar till andra. Forskningen har även visat att dessa tankar är starkt kopplade till det system i hjärnan som hanterar smärta.
Om våra tankar eller upplevelser av oss själva i relation till andra är negativa, aktiverar detta vårt hotsystem, och vi känner smärta. Social smärta. Social smärta är lika hotfullt mot vår överlevnad som fysisk smärta, då samma system i hjärnan hanterar båda typer av smärta. Detta innebär att våra sociala behov är direkt kopplade till överlevnad.
När David Rock gjorde research till boken ”Hjärnan på jobbet” gjorde han ett stort antal intervjuer med en rad olika neuroforskare. Under arbetets gång insåg han att det var ett antal sociala situationer som hela tiden återkom och som är särskilt viktiga för oss människor. Dessa sammanfattade han i modellen SCARF. När man förstår SCARF-modellen kan man avkoda människors beteenden och förstå bakomliggande behov. Vi kan på så vis bättre förstå hur det kommer sig att vi själva, eller någon annan, reagerar väldigt starkt i en viss situation. Vi kan också förstå och lära oss hur vi kan arbeta med belöning för att hjälpa hjärnan att hålla sig lugn.
För att strukturera kunskapen kring detta på ett lätthanterligt sätt, skapade David Rock SCARF-modellen. SCARF står för:
Status (social status)
Certainty (visshet/förutsägbarhet)
Autonomy (kontroll/påverkansmöjlighet)
Relatedness (samhörighet/tillhörighet)
Fairness (rättvisa)
Modellen utgår från två grundläggande principer:
1. Socialt beteende styrs av vår önskan att minimera hot och maximera belöning. (Gordon, 2000)
2. Regioner i hjärnan som kontrollerar överlevnad respektive sociala behov överlappar och arbetar integrerat. (Lieberman & Eisenberger, 2008)
Med hjälp av SCARF-modellen kan man skapa sig en ökad förmåga att förstå och modifiera sina egna beteenden i sociala sammanhang och på så vis bli mer anpassningsbar. Man kan även stötta andra att bättre förstå och justera sina egna beteenden.
NYHET! Onlineutbildning och hjärnan och SCARF
Nu har du möjlighet att lära dig mer om SCARF-modellen och utforska dina ”sociala triggers”.
Läs mer →
Här är en enkel genomgång av de fem SCARF-faktorerna:
STATUS (STATUS)
Status handlar om relativ betydelse, eller “hackordning” och senioritet. Vi är väldigt känsliga för hur vi upplever vår status i relation till andra, vilket påverkar hur vi kommunicerar med andra såväl som många andra tankeprocesser (Zink, 2008). Vår känsla av status ökar när vi känner oss ‘lite bättre’ än en annan person. Då aktiveras vårt belöningssystem och dopaminnivån i kroppen ökar. Dopamin är en signalsubstans som triggar motivation, intresse och nyfikenhet. En upplevelse av förlust av status kan i sin tur aktivera en stark hotrespons, det vill säga automatiska försvarsbeteenden.
CERTAINTY (VISSHET)
Hjärnan är en slags förutsägelsemaskin. Detta gör att den hela tiden, oavbrutet, tolkar information och försöker skapa mening av det den upplever i syfte att förutse framtiden. Därför har vi en tendens att leta efter och se mönster, helst sådana vi känner igen. Och vi i är bra på att fylla i tomrum, såväl bildliga som verbala.
Att förutse framtiden är och har varit nödvändigt för vår överlevnad och hjärnan är programmerad för att kräva en hög grad av visshet. När vi levde på savannen behövde vi snabbt upptäcka den sabeltandade tigern, eller de hotfulla åskmolnen, och ta oss till trygghet.
AUTONOMY (KONTROLL, HANDLINGSFRIHET)
En upplevelse av kontroll innebär en upplevelse av att kunna påverka vår omgivning och att ha valmöjligheter. Den stress vi upplever när vi inte ser någon möjlighet att påverka en situation är mer destruktiv än den stress vi upplever i en situation då vi trots allt ser oss kunna ha något slags inflytande på situationen.
När vi upplever att vi får mer handlingsfrihet aktiveras vårt belöningssystem, precis som en minskad påverkansmöjlighet skapar en hotrespons i hjärnan. Även handlingsfrihet är kopplat till överlevnad. Om vi befinner oss i en farlig situation ska vi kunna agera snabbt för att rädda oss själva.
RELATEDNESS (TILLHÖRA)
Behovet av samhörighet/tillhörighet gör att det faller sig naturligt för oss människor att forma grupper och sociala sammanhang där vi kan känna grupptillhörighet. Men det innebär också att vi exkluderar dem vi inte känner tillit till.
När vi möter nya människor sker det en undermedveten utvärdering som leder till att vi antingen sorterar in dem vi möter som ”vän” eller ”fiende”. Är det här en människa som tillhör min sociala grupp eller inte?
FAIRNESS (RÄTTVISA)
Orättvisa genererar en stark hotrespons i vår hjärna. Speciellt om den som “fått mer” tillhör en annan social grupp, en så kallad “out-group”. Man har i vissa studier till och med kunnat se att en upplevelse av orättvisa aktiverar ett delsystem i hjärnan som blir involverat när vi upplever intensiva, negativa känslor som avsky och avsmak.
Människor som upplever andra personer som orättvisa, känner inte heller empati för deras smärta och kan ibland till och med känna glädje eller nöjdhet när dessa orättvisa personer bestraffas. Toleransen för orättvisa i en grupp ökar när vi känner samhörighet med de andra.
Även små saker kan skapa en stark reaktion. Evolutionärt sett har detta gynnat oss, då det är ett sätt för gruppen att hålla balansen och överleva tillsammans. Ett rättvist samhälle skapar ett starkare samhälle över tid.
