Evas ledare i nyhetsbrevet för juli
Jag står i skrivande stund mitt i klivet över tröskeln till ännu en sommarledighet. Snart lämnar jag alla tankar på jobb för att hänge mig åt det jag vill fokusera på just nu: återhämtning och att fylla på med ny energi för att må bra på lång sikt.
En sak jag behöver göra då är att vara ensam. Att möta mig själv, reflektera över mig själv, och känna efter hur jag har det. Lite mer på djupet än jag förmår i vardagen. Det är en nödvändighet. Annars riskerar jag att tappa bort mig själv, eller tappa riktning. Jag har ett stort behov av att uppleva progress och att hela tiden vara på väg någonstans, i en riktning som för mig känns betydelsefull. För att klara det behöver jag regelbundet stanna upp och vara helt stilla en stund.
Jag hittar stillheten enklast om jag får vara för mig själv. Kalla det introvert, men egentligen är jag inte alls ensam. Bara ifred. För jag kan samtidigt vara i djup kontakt med mina olika relationer; yrkesmässiga och privata. Det är ju alla människor omkring mig och alla grupper jag tillhör som skapar min identitet. Och de är ständigt med mig i mina tankar och funderingar när jag reflekterar.
Annars pratas det mycket om risken med ensamhet. Framförallt när den inte är självvald, som under pandemin. Eller när det sociala samspelet är ”tomt” på mening. Då kan vi uppleva oss som isolerade, trots att vi är omringade av andra människor. Men också när vi har svårt att hitta ”meningen med livet”, något som kan bli svårare ju äldre vi blir, när vi passerat de stora livshändelserna som förgyller livet eller när vi börjar förlora våra vänner. Risken är att dessa upplevelser av ensamhet leder till sjukdom, ångest, depression, kognitiva nedsättningar och för tidig död. Men, det finns något vi kan göra åt det.
En ny schweizisk studie på 2 300 vuxna personer visar nämligen att:
● Känslor av ensamhet var mer sällsynta hos personer som levde ett meningsfullt liv, oavsett ålder.
● Även om sociala relationer och aktiviteter är starkt bidragande källor till meningsfullhet, är det inte bara andras närvaro utan även känslan av att ”ha ett syfte” som motverkar ensamhet.
Enligt en av studiens forskare innebär detta att:
”en känsla av syfte och mening – oavsett om det är en högt ställd målsättning om att göra skillnad i världen, eller en trivsam hobby som ger personlig mening – ger ett kraftigt skydd mot upplevelser av ensamhet”.
En sak jag också ska göra i sommar är därför att läsa boken ”Why we swim” av Bonnie Tsui, eftersom jag har ett passionerat intresse i vatten – av doften, känslan och ljudet av vatten. Sedan ska jag ge mig ut och simma. Ofta. Länge. Och långsamt.
/Eva Hamboldt
