Eva reflekterar kring ett annorlunda år

17 dec, 2020 | Lärande & Förändring

När Covid-19 slog ut i stort sett all min och vår verksamhet som i ett kraftfullt vingslag, var jag fortfarande i förnekelse. Jag kan vara ganska envis med att hålla fast vid att bara tuffa på, även om det blåser omkring mig, och det var så jag initialt mötte ”Corona-krisen”. En av mina utmaningar i livet är att vara i acceptans för de mindre önskvärda skeenden jag befinner mig i och detta var ett sådant exempel.

Bakom envisheten låg i detta fall en slags frustration, och under den en ilska och rastlöshet. Ingenting skulle få hindra mig från att tuffa på enligt plan. Jag var ju full av iver och visioner. Så jag var tvungen att stanna upp rätt rejält och ta in allvaret i situationen för att hitta ett förhållningssätt till denna nya situation. Det innebar också att jag hamnade i mycket blandade känslor.

Jag kunde känna skam för att jag inte omedelbart ville acceptera att vi befann oss i en pandemi. Jag kunde känna såväl ilska, som maktlöshet och besvikelse över den ”kollektiva panik” jag upplevde omkring mig. Och jag kunde faktiskt känna stolthet över hur Lars-Johan och jag arbetade stenhårt med att löpande formulera och hedra vår gemensamma värdegrund i varje beslut vi tog. Vi kunde då fortsätta bedriva vår utbildningsverksamhet, om än i mycket mindre skala, på ett ansvarsfullt och etiskt sätt.

Med plats för nytt

En konsekvens av året som gått är att det gett plats för mycket mer mental och känslomässig närvaro. Och för tacksamhet. Pandemin har ju aktualiserat en av mina hjärtefrågor – djurvälfärd. Det finns kopplingar mellan hur vi hanterar vilda och domesticerade djur till det som nu drabbar oss. Det kan på ett sätt göra mig oerhört tacksam och hoppfull.

Kanske kan detta år få fler människor på vår planet att stanna upp och rannsaka såväl sig själva som de strukturer vi lever i av ren vana. För min del har året gett än mer utrymme för rannsakan kring om och hur jag lever hållbart. Och det gäller såväl min egen personliga hållbarhet som de val jag gör för att bidra till samhällelig hållbarhet. Ett resultat av detta är till exempel att det i år serveras vildsvinsskinka, viltprinskorvar och älgköttbullar på vårt julbord.

I skrivande stund närmar sig ledigheten med stormsteg, och jag ser fram emot en tradition jag har: Att ligga på soffan och sträckläsa en deckare. Det hör julen till på något vis. Jag ser också fram emot att få fortsätta vara mer i nuet, att få känna tacksamhet för det jag har och vila från mina tidigare tillstånd av överambition, rastlöshet och en önskan om ”allt nu”. Jag tänker njuta av eftertänksamhet, av fint sällskap och extra gott rödvin.

Nyfiken på Neuroledarskap? Registrera dig för vårt nyhetsbrev →

En gång i månaden delar vi med oss av kunskap och berättar om hur våra kunder använder neuroledarskap för att utveckla sina organisationer.

Våra senaste blogginlägg

Tillväxtparadoxen – och styrkan i den lilla gruppen

Tillväxtparadoxen – och styrkan i den lilla gruppen

Lars-Johans ledare i nyhetsbrevet för augusti Under augusti har jag lärt känna två nya organisationer, som båda växer snabbt. De är måna om att tillväxten inte ska skapa klyftor mellan teamen, där människor i organisationen slutar relatera till varandra. För när det...

För mig själv, men inte ensam

För mig själv, men inte ensam

Evas ledare i nyhetsbrevet för juli Jag står i skrivande stund mitt i klivet över tröskeln till ännu en sommarledighet. Snart lämnar jag alla tankar på jobb för att hänge mig åt det jag vill fokusera på just nu: återhämtning och att fylla på med ny energi för att må...

Effektiva team har ett gemensamt syfte

Effektiva team har ett gemensamt syfte

Lars-Johans ledare i nyhetsbrevet för maj Jag får regelbundet uppdrag som handlar om att coacha team eller ledningsgrupper. En vanlig ingrediens i dessa uppdrag är att bidra till att teamet enas kring sitt syfte. Varför man finns och ska samverka som grupp. Forskning...