Är du bra på att ta feedback?

31 aug, 2017 | Feedbackrevolutionen

När Sheryl Sandberg fick frågan vad hon letar efter hos en medarbetare svarade hon: ”Någon som tar feedback på ett bra sätt”. Är verkligen nyckeln till en framgångsrik karriär att kunna sätta sina känslor åt sidan och tugga i sig negativa omdömen? Nej, säger Eva Hamboldt, som har en Masters i Neuroledarskap.  Och istället för att prata om hur man ger bra feedback eller blir bra på att ta feedback vill hon att vi uppgraderar sättet vi återkopplar till varandra.

Vad är det du tycker är problematiskt med rådet ”att lära sig bli bra på att ta feedback”?

– Våra hjärnor är inte programmerade för att vilja höra negativa saker om oss själva. Innan jag känner mig helt trygg med dig kommer minsta lilla antydan till att du tycker att jag behöver utvecklas på något sätt trigga min hotrespons och jag hamnar i fight- och flight-läge.

Men om vi vet att det kommer hända, går det inte då att hejda förloppet?

– Nej, reaktionen är inget vi med viljan kan bestämma oss för att avaktivera. Därför är det inte särskilt konstruktivt att tala om för människor att de borde kunna det. Om man ska dra det till sin spets så tycker jag att rådet att lära sig att ta feedback är att lura människor att tro att det är uppnåbart, eller ens eftersträvansvärt, att kunna stänga av sina känslor.

 Men visst måste man kunna påpeka att någon har gjort fel eller betett sig illa?

-När jag ifrågasätter traditionell feedback menar jag absolut inte att man istället ska sopa problem under mattan. Det jag menar är att vi behöver ändra formen och syftet med feedback och istället ha meningsfulla samtal. Vi behöver ha en dialog där vi söker ömsesidig förståelse för hur vi blir påverkade av varandra, och vad vi behöver från varandra för att relationen och samarbetet ska fungera bättre.

Finns det något annat problem med feedback än att det triggar hotresponsen?

– Ett grundläggande problem är att vi inte är objektiva. När vi ger feedback på ett icke önskvärt beteende eller resultat så påpekar vi det utifrån det vi tror att vi ser. Men det enda vi med sanning kan vara helt säkra på i en given situation är vår egen reaktion och det är därför en bättre utgångspunkt för samtalet.

 Kan du utveckla hur man gör för att utgå ifrån sin reaktion?

– När du känner att du vill ge negativ feedback till en person i din närhet kan du stanna upp och reflektera över vad deras beteende väcker i dig. Blir du irriterad? I så fall, varför? Om du vågar vara öppen och ärlig med hur du känner och berättar hur den andra personens beteende, eller det den vederbörande har gjort, har påverkat dig skapar du en bra utgångspunkt. Det är en konst att förmedla irritation utan att vara i affekt, men det är väl värt att träna på.

Om du skulle koka ner dina tips till ett par meningar. Hur skulle det låta?

– Skapa förutsättningar för att båda parter ska kunna agera ur nyfikenhet snarare än ur rädsla. Det är när vi öppnar upp för en bra dialog som vi bygger en djupare relation och öppnar upp för verklig utveckling.

Läs en intervju med Sheryl Sandberg här. Vad tycker du?

Nyfiken på Neuroledarskap? Registrera dig för vårt nyhetsbrev →

En gång i månaden delar vi med oss av kunskap och berättar om hur våra kunder använder neuroledarskap för att utveckla sina organisationer.

Våra senaste blogginlägg

Impulskontroll är framtidens superkraft

Impulskontroll är framtidens superkraft

Evas ledare i nyhetsbrevet september 2021 Den 30 september har det, enligt den gregorianska kalendern, gått 273 dagar av året. Just det här året är det även på sätt och vis dag 1. Då genomförs nämligen ett "upphävande av föreskrifter och allmänna råd om särskilda...

Hur ska det gå för Messi?

Hur ska det gå för Messi?

Lars-Johans ledare från nyhetsbrevet augusti 2021 En av de mindre viktiga nyheter jag tog del av under sommaren var den om att världens kanske främste fotbollsspelare skulle byta klubb. Men även om det knappast är någon stor olycka som drabbat Messi, som nu alltså...

Sommarens andetag

Sommarens andetag

Evas ledare i nyhetsbrevet juni 2021 För tre år sedan var jag tvungen att ända livet för Dante, min älskade hund och trogna följeslagare. I nästan samma stund som han slutade andas fick jag besvär med min andning. Det var som om jag helt plötsligt saknade en lunga och...