Samuel Hedberg arbetar som programansvarig för utbildningen Digital Media Creative på Hyper Island. Han har hand om utbildningsresan från ett team och ledarperspektiv, med stort fokus på grupp, processer, ledarskap och självledarskap. Det handlar bland annat om hur man inkluderar sig själv och andra i grupper och hur man blir effektiv i ett team. I höstas gick han Neuroledarskap i Praktikens Baskurs.

– Jag letade efter en utbildning som skulle ge mig fördjupad kunskap om ledarskap och varför vi människor beter oss som vi gör. Ett nytt perspektiv på det jag gör idag.

Under kursen noterade Samuel två saker som stack ut. Dels engagemanget hos de andra kursdeltagarna och dels Evas lugna och metodiska sätt att leda. Samuel upplever att han lärde sig minst lika mycket av de övriga deltagarna som från materialet som de gick igenom.

– Tack vare den trygga lärmiljön vågade vi dela med oss av våra tankar, känslor och personliga utmaningar.

Samuel uppskattade också att utbildningsdagarna var utspridda över tid och att han fick uppgifter som gav honom tillfälle att testa nya verktyg, teorier och modeller i mellanperioderna.

Tillämpade modellerna

Med hjälp av SCARF-modellen kunde Samuel avkoda frustrationen i ett jobbmöte. När han insåg att det inte fanns ett tillräckligt stort mått av certainty kunde han bidra till att gruppen hamnade i acceptans och kunde ta sig vidare.

– Eftersom vi höll på med komplexa uppgifter hade vi behövt tydligare ramar för att känna oss trygga. Vi enades om att vara tydligare med syfte och mål med framåt och att ha en ordentlig check in.

Samuel har också haft god hjälp av CBT- triangeln. (Cognitive Behavioural Triangle) Den har hjälpt honom att skifta från reaktivitet till proaktivitet. Snarare än att försöka ta bort de stressande känslorna genom att omedelbart skrida till handling fick han lära sig att syresätta hjärnan och medvetandegöra vad det han känner handlar om.

– Vid ett tillfälle i höstas cyklade jag till jobbet och hade en situation med mina studenter som verkligen stressade mig. Jag testade att etikettera känslan, pratade högt med mig själv och insåg att jag var rädd för att studenterna skulle tycka att jag är inkompetent. Något som jag insåg förmodligen inte alls var sant.

Samuel upplever att utbildningen normaliserade väldigt mycket. Genom att förstå att vi agerar som vi gör för att tillgodo se våra mänskliga behov, och att betrakta våra beteenden från ett elektrokemiskt perspektiv, har han fått en större medkänsla både för sig själv och andra.

– Det är kunskap som ligger väldigt väl i tiden, och samtidigt som den är väldigt mänsklig är det vetenskap rakt igenom. Nu känner jag ett större lugn inför mina egna och andras reaktioner, och jag tänka: Jaha, det är därför jag känner så här!