När vi går in i semestern bryter vi ofta vanor och rutiner som gällt under året. Rutiner som gör stora delar av vardagen förutsägbar och som innebär att det drar mindre energi att röra oss igenom vår dag. Genom att reducera antalet val som vi ställs inför minskar vi trycket på den mentala bandbredden.

För många av oss ställer semestern vardagsrutinerna på ända; det kan bli ett helt projekt bara att äta frukost. Men vi fyller också dagarna med aktiviteter som vi normalt sett inte gör, och som därmed inte går på rutin. Hjärnan blir utmanad på ett annat sätt, och under sommaren har jag roat mig med att observera mig själv, min hjärna och mina reaktioner i en rad ”ovanliga” aktiviteter.

Som när jag stod och utforskade den trasiga trädgårdstrimmerns konstruktion med hopp om att kunna laga den, eller då jag för första gången navigerade bland grunden och öarna i Stockholms skärgård. Det slog mig att det som är vardag för någon annan är otroligt komplicerat för mig. Eller för att inte tala om ambitionen att odla grönsaker i trädgården. Där gick ingenting på rutin. Varje moment krävde att jag hämtade in ny kunskap från nätet eller vänner, och att jag genomförde det på ett medvetet sätt.

Men inte nog med att jag har ägnat mig åt komplicerade saker, jag har även gett mig i kast med ett gäng komplexa aktiviteter, där definitionen av komplex innebär att det inte finns ett givet svar – utan lösningen ”växer fram”. Det kräver att man experimenterar och utvärderar i gemensam reflektion. Man får testa sig fram stegvis till ett så bra resultat som möjligt, som exempelvis när människor som inte känner varandra särskilt väl ställs inför en gemensam uppgift.

För ett par veckor sedan frågade min 19-årige son om jag kunde hjälpa honom och hans blivande sambo med flytten. När jag tittade ner i min erfarenhetsbank så visste jag hur jag flyttar mitt bohag på bästa sätt, men den kunskapen räckte inte till för uppdraget jag ställdes inför. Jag reflekterade över att det nu krävdes att jag lyssnade in både min son och hans sambo samt sambons föräldrar.

Komplext blev det även när jag och min andra son åkte på kortsemester till Köpenhamn med bil och tält. För att vi skulle få ut så mycket som möjligt av våra fyra dagar tillsammans styrde vi hela tiden om planerna utifrån vädret och vad vi hade lust med. Regn på natten fick oss att tänka om gällande tältningen, och soliga förmiddagar fick oss att prioritera sand mellan tårna på den fantastiska stranden i Hornbaek framför stadsliv i Köpenhamn.

Men det är förstås inte bara på semestern som vi ställs inför komplexa och komplicerade frågor. Det gäller ju i allra högsta grad i arbetslivet. För egen del går jag tillbaka in i arbetet med några nya insikter kring komplicerat och komplext. Bland annat inser jag än tydligare vad som gör vårt Hjärnsmarta organisationslabb så oerhört komplext. Och jag ser fram emot att nyttja de insikterna i möten med nyfikna deltagare, som vill utforska just komplext och komplicerat, i vårt organisationslabb den 11 oktober.  Läs mer om det här.