Under de senaste åren har forskning visat att hjärnan är mycket mer socialt konstruerad än man tidigare trott. Med hjälp av ny teknik har man kunnat observera att människans sociala behov är kopplade till överlevnadssystemet.

Forskaren Matt Lieberman på UCLA-universitetet i USA menar att de sociala behoven, som att känna sig inkluderad och accepterad, faktiskt är lika grundläggande för oss människor som att ha mat och någonstans att bo. Han menar att hjärnan till och med uppfattar våra sociala behov som mer angelägna än mat och vatten. Vårt behov av näring kan vänta – men risken att förlora sitt sociala sammanhang behöver åtgärdas omgående.

För att testa hur hjärnan reagerar på upplevt utanförskap gjorde Matt Lieberman ett experiment där försökspersoner fick delta i ett animerat dataspel kallat ”cyberball”. Försökspersonen fick manövrera en hand och kasta boll med två animerade händer som datorn kontrollerade.

När de animerade figurerna efter en stund uteslöt försökspersonen ur leken och enbart kastade bollen till varandra aktiverades kretsar i försökspersonens hjärna som överlappar dem som aktiveras vid fysisk smärta. Ett socialthot triggar alltså hjärnan på ungefär samma sätt som när vi blir fysiskt skadade.

Vi är med andra ord rädda för att utsättas för social smärta, och risken att utsättas får systemet att svara på samma sätt som inför risken av fysisk skada; ett påslag av adrenalin och kortisol för att vi snabbt ska kunna sätta oss i säkerhet. Vi blir snabba och starka – men inte särskilt kreativa analytiska. I en organisatorisk kontext innebär det att medarbetarnas förmåga att prestera påverkas negativt om de exempelvis oroar sig över att bli utfrysta från gruppen eller bli förödmjukade på något annat sätt.

Människor som känner att de har en trygg plats i det sociala sammanhanget får bättre förutsättningar att växla ut hela sin potential och samarbetar bättre med andra. Det sociala klimatet på arbetsplatsen är en fråga som hör hemma i styrelserummen och som borde sättas högt på agendan i alla verksamheter.