Hjärnans primära drivkraft, som påverkar alla övriga hjärnprocesser, är att minimera hot och att maximera belöning. Det är utifrån den grundläggande principen som hjärnan avgör vad av allt som händer omkring oss som är relevant, och påverkar hur vi förhåller oss till alla situationer och människor.

Varje femtedels sekund söker hjärnan undermedvetet av den fysiska och sociala omgivningen. Hjärnan tolkar sedan de signaler som den plockar upp utifrån att de antingen har positiva eller negativa konsekvenser. De affekter som uppstår när detta händer skapar sedan en känslomässig laddning som påverkar alla processer hjärnan arbetar med.

För att säkra vår överlevnad är hjärnan konstruerad för att bearbeta möjliga hot mycket snabbare än den processar möjlig belöning. Det finns fem gånger fler nervbanor i hjärnan som aktiverar negativa affekter utifrån hjärnans tolkning av omvärlden. Detta fenomen kallas ”Negativity Bias” och har som konsekvens att vi människor fokuserar mer på, och lägger större vikt vid, negativa upplevelser och information än det som är positivt laddat.

Om vår hjärna, medvetet eller omedvetet, upplever en situation eller annan människa som hotfull triggar det våra automatiska beteenden för självförsvar: fight, flight eller freeze. Om vår hjärna uppfattar något i omgivningen som en möjlighet eller en belöning så triggar det istället intresse och nyfikenhet. Vi rör oss alltså mellan två tillstånd: Till ett önskat tillstånd eller från ett oönskat tillstånd.

Känslor fungerar som hjärnans navigeringssystem och de aktiveras automatiskt, utan att vi är medvetna om det. Känner gör vi när vi kan sätta ett namn på det fysiologiska tillstånd vi upplever. Alltså de signaler som kroppen skickar till vår hjärna som till exempelvis “fjärilar i magen”, “ont i hjärtat” eller “en klump i halsen”. Det kan beskrivas som ett slags feedbacksystem mellan den externa världen och individens hjärna och kropp. När vi medvetandegör våra tankar och känslor som två olika processer kan vi välja att agera med eftertänksamhet snarare än att reagera på vår omvärld.

Genom att skaffa sig en djupare insikt om den här principen, och att lära känna sina personliga triggers för hot och belöning, kan vi i högre grad medvetet välja att belöna vår hjärna.

PS

En bra start är att lära sig mer om vilka sociala hot situationer våra hjärnor uppfattar som hotfulla. Det kan du lära dig mer om i den här artikeln om modellen SCARF.