I sin roll som verksamhetschef för Härnösands Gymnasium, Gymnasiesärskolan, Härnösand Högstadium samt Musik och Kulturskolan leder Andreas Krasser skolledare och rektorer. Han har sedan länge ett stort ledarskapsintresse.

– För många år sedan drev jag ett företag som inte gick särskilt bra. En vänlig själ berättade för mig att det var uppenbart att jag inte förstod mig på människor, och tipsade mig om att lära mig om ledarskap.

Andreas började läsa böcker och lyssna på band, som man gjorde på den tiden. Under de senaste 16 åren har han också haft ögonen öppna efter kloka personer som kan dela med sig av kunskap och nya perspektiv. Han kom i kontakt med Eva Hamboldt när hon höll en föreläsning i Sundsvall och då föll ytterligare ett par pusselbitar på plats.

– När jag stötte på Eva kändes det klockrent. För mig var det många bitar som föll på plats i och med det hon berättade om hur hjärnan fungerar. Jag fick en ny förståelse för hur viktigt det är för människor att känna sig värdefulla och hur det kommer sig att vi presterar bättre när vi känner att någon tror på oss. Och det gäller förstås både barn och vuxna.

Andreas beskriver modellen SCARF som grunden för allt ledarskap och som avgörande för att kunna skapa den kultur som alla organisationer strävar efter. När han lärde sig modellen upplevde han att den förklarade och satte vetenskap på många av de saker han prövat och märkt att de har fungerat, men inte riktigt förstått varför. (SCARF handlar om hur man möter hjärnans behov av social trygghet, och du kan läsa mer om den här.)

– SCARF är ett konkret verktyg som sätter ord på mycket av vad framgångsrikt ledarskap handlar om, och eftersom modellen är så enkel är den lätt för en ny ledare att ta till sig.

När organisationen genomsyras av kommunikation som ligger i linje med SCARF klarar man av tuffa utmaningar och motgångar tillsammans utan att tappa nöjdheten hos personalen. Människor som trivs och mår bra löser de problem som dyker upp.

– Kan man få SCARF att hela tiden ligga i bakgrunden så ser vi varandra, och arbetar bättre tillsammans. Det blir en god stämning bland personalen och här i skolvärlden leder det i förlängningen också till att elevernas resultat förbättras och att de behandlar varandra väl.

En trygg grupp samarbetar bra

Andreas hade nyligen en konferens tillsammans med sina rektorer. Han nyttjade SCARF-principerna för att introducera en ny rektor till gruppen på ett tryggt sätt.

– Vi hade övningar och samtal som visade att man får vara som man är och att det är okej att göra fel. Jag tänker att det underlättade för den nya rektorn att hitta en plats i gruppen som ligger nära den han är.

En av uppgifterna för rektorerna på konferensen var att lösa en svår budgetutmaning; en förhandling som hade strandat flera gånger tidigare. Andreas satte ramarna, säkerställde att SCARF-faktorerna var tillgodosedda, men lämnade sedan över uppgiften till gruppen att lösa utifrån eget huvud.

– Efter en lite trevande start såg jag snabbt att alla i gruppen ville vara med och bidra med sitt för att vi skulle komma i mål. Känslan var att de arbetade som ett lag som ville hitta den bästa lösningen för alla snarare än att de vaktade sina positioner. Alla i gruppen hade tillgång till hela sin hjärna och de samarbetade fantastiskt bra.

Sedan det första mötet med Eva har Andreas gått flera utbildningar i neuroledarskap och har även bjudit upp henne till Härnösand för att föreläsa och leda workshops med hans personal vid ett flertal tillfällen.

– Mina medarbetare upplevde att de fick en bättre förståelse för sitt eget agerande i olika situationer. Varför vissa saker i ett möte med en annan människa, som kanske verkade banala, triggade igång en reaktion hos dem själva.

Men, tänkte Andreas innan Eva träffade hans personal. Hur blir det om de inte gillar henne? Hur påverkar det deras bild av mig?

– När man kan observera sin reaktion utifrån SCARF och vår biologi blir det inte alls lika laddat att uppleva att något är jobbigt. Tvärtom blir det riktigt intressant. I det här fallet var det tydligt att flera SCARF-faktorer var hotade om jag tog in en föreläsare som gruppen inte uppskattade. Men genom att prata med min personal om hur jag kände försvann min oro, och som bonus leder den typen av samtal, där någon visar sårbarhet, att gruppen tar ett steg framåt.