I organisationslabbet sätter vi ljuset på de mekanismer som gör att vi värderar och dömer varandra och slutar ha fokus på relation och uppgift. Vi utforskar vad som händer när vi börjar gräva diken mellan varandra och får syn på systemet och de olika rollerna. Målet är att på en strukturell nivå öka medvetenheten om reaktiva mönster, och minimera antalet dikeskörningar som uppstår när vi organiserar oss hierarkiskt.

När vi får syn på vad som sker, och när vi kan observera våra och andras reaktioner, ökar vi möjligheterna att proaktivt välja hur vi vill förhålla oss till och agera mot varandra – även när vardagen är smått kaotisk. Här nedan kan du ta del av ett par reflektioner, som beskriver några observationer från vårt senaste hjärnsmarta organisationslabb.

 

Helen Kreutz-Bolander, konsult:

I labbet var det en hierarki i tre nivåer: topp, mellan och botten. Jag var botten, och det kändes bra och som vanligt. Jag jobbar som konsult och kommer ofta in i en roll i en linjeorganisation, inte som chef. Från den platsen ser jag hur de jag jobbar med funkar och vad som är deras styrkor och svagheter. Så upplevde jag att det var i labbet också. Jag observerade vilka roller vissa personer tog; vilka som tog pengarna direkt eller körde sitt race.

I labbet fick jag syn på mellanchefens besvärliga sits och hur de har det till vardags. Det blev också tydligt varför det kan vara svårt att genomföra förändringar. Mellan ska trycka upp önskemål från botten till toppen –  som kanske inte ens lyssnar.

Om jag vänder blicken mot hur jag själv agerade och reagerade i labbet så ser jag att jag blev loj när jag kände att tiden gick och det var så rörigt och otydligt vad vi skulle göra.

Jag tänker att det här med att labba och leka organisation är något som borde göras oftare. Tänk om arbetsgrupper skulle göra det! Då tror jag att de skulle få en bättre förståelse för varandra, cheferna och andra runt omkring. Jämfört med att göra tester som handlar om vilka färger kollegorna är så tror jag att det här är mycket effektivare. Här är det lätt att se och känna hur jag själv agerar och reagerar.

Ulrika Karlsson, verksamhetsutvecklare, TRR:

I labbet fick jag syn på hur tufft det är för oss människor att lyssna in varandra när vi är under press, och att extra hög stress gör att våra rationella och kloka tankar inte fungerar lika bra. Just det här med vad tidspress och brist på kommunikation gör med oss människor är det jag tar med mig allra mest. Efter labbet har jag en ännu större förståelse för hur viktigt det är att prioritera kommunikation gällande uppdrag och roller samt samt förväntningar på varandras funktion och ansvar. Det är också oerhört viktigt att vi stöttar varandra och ger varandra utrymme att agera klokt. Vi märkte alla, om än kortvarigt, en förbättring när vi började en arbetsdag med en samling.

Det var också intressant att notera att jag upplevde känslan av att vilja ”lägga ner min prestation” när jag inte kände mig lyssnad på och därmed inte värdefull för leveransen. Gällande dynamik och kommunikation mellan respektive nivåer tyckte jag att det var spännande att se att toppnivån oftare gick vägen förbi mellanrollerna och direkt kommunicerade med bottenrollerna. Mellanrollen blev en form av ”fixare” åt oss på botten. Onekligen en tuff sits.