Att samtalskulturer präglade av traditionell ’feedback’ inte per definition ger ökad effektivitet och prestation i en organisation är inget nytt. Den kunskapen har vi med forskningens hjälp haft tillgång till ett tag. Den nya kunskap vi har om hjärnan och dess sociala sårbarhet, ger oss nu också djupare förståelse för varför. Och med det bättre möjligheter att skapa samtalsklimat som ger såväl individer som organisationer förutsättningar till framgång.

De organisationer som vill verka framgångsrikt i framtiden, håller idag för fullt på att svida om till ny kostym, med sänkta axlar och större händer. Man lägger fokus på att förlösa den energi som finns i autonoma team, och i ett ledarskap som ger människor en meningsfull vardag. Den 25:e oktober genomförde vi ett seminarium med namnet Feedbackrevolutionen 2.0 och vi pratade om hur vi ska kommunicera med varandra för att må och prestera bra. Så här tänkte tre av deltagarna efter seminariet:

 

Peter Hagren som arbetar som utvecklingschef på Curity, ett IT-säkerhetsföretag, berättar:

Min upplevelse är att seminariet avdramatiserade konceptet feedback på ett fint sätt. Med hjälp av forskning och paneldeltagarnas fina berättelser landade jag i att bra feedback inte handlar om att använda förutbestämda verktyg eller förpackningsmetoder, utan att det är bättre att göra förtroliga samtal till en naturlig del av vardagen. Feedback vid ett krystat tillfälle riskerar att sänka tilliten mellan den som ger och får feedback och skapar ”oreda”.

Jag är bekant med SCARF sedan tidigare och har ett ständigt fokus på hur vi människor fungerar, både på jobbet och på fritiden. I min roll som ledare försöker jag göra det som känns rätt, och på seminariet fick jag ett kvitto på att jag är på rätt spår. Eftersom jag har en bra grund och förståelse är den här typen av reflekterande aktiviteter jättebra som repetition, och det är inspirerande att höra hur andra gör. Det ger styrning.

Eva Rosenthal som arbetar som Head of Business Unit Financing på Tillväxtverket berättar: 

För mig som chef är samtalen förstås ett verktyg som jag använder hela tiden. Det är inte alltid så lätt, därför lockades jag av att gå på det här seminariet om feedback 2.0. Jag hade redan börjat fundera på feedback och om det verkligen fungerar, och hur jag borde utveckla mitt ”feedbackande”. Det handlar så klart om att mötas i ett samtal.

Jag blev väldigt imponerad av Magnus Schuberts sätt att leda, och vad han har åstadkommit. Fantastiskt! För egen del känns det som att det jag behöver ni är tid! Tid för reflektion, tid för samtal, och möjlighet att samtala för att själv komma vidare i mitt sätt att samtala för att nå fram. Och det gör jag ju inte bara i jobbet utan även privat med man, tonårsbarn, föräldrar, vänner och i föreningsliv.

Susannah Sjöberg som arbetar som stabschef på Stockholms stad berättar: 

Efter seminariet tänker jag annorlunda om ordet feedback. Framöver kommer jag fokusera mycket mer på att ge feedback som är positiv snarare än ”utvecklande”. Jag drog mig till minnes en bok som heter ”Fem gånger mer kärlek” som handlar om barnuppfostran och vikten av att ge positiv förstärkning. Ända sedan jag läste den har jag undrat varför vuxna skulle vara annorlunda än barn. Alla utvecklas av att få bli sedda och hörda!

Jag tänker också på hur ofta feedback ges på ”fel” sätt vilket kan skada mer än det gör nytta, och att slentrianmässig feedback inte ger så mycket. Jag behöver inte en klapp på axeln och ”heja heja”, utan det som gör skillnad är när någon verkligen lyssnar på mig i ett samtal och ger av det mest värdefulla den har – sin tid.

Jag fick med mig jättemycket från seminariet och berättade om det på vår arbetsplatsträff. Det gjorde mig väldigt glad när en medarbetare några veckor senare berättade att hen verkligen hade tänkt på de saker jag hade delat med mig av.

Jag skulle vilja starta en feedback-revolution inom offentlig sektor där jag befinner mig. Där vi ser varandra, är nyfikna på varandra, ger varandra uppskattning och ser feedback som en möjlighet att skapa en mycket bättre organisatorisk och social arbetsmiljö. Det är i allra högsta grad en kvalitetsfråga.