När jag klev in i semestern i sommar gjorde jag det med avsikten att ge hjärnan så mycket skärmfri tid som möjligt. Datorn ville jag inte ha att göra med överhuvudtaget. Mobilen kunde jag tänka mig att använda lite grann, men bara för att lägga upp härliga bilder som handlade om lek och semester på Instagram.

Anledningen till mitt beslut var att jag framåt midsommar kände mig rejält trött i hjärnan. Jag hade svårt att fokusera på en sak i taget och utan att jag egentligen visste hur det gick till så hade jag plötsligt mängder med fönster öppna på datorn samtidigt. Men det tydligaste tecknet på att min hjärna behövde vila var ändå att jag inte var på särskilt gott humör. Jag skrattade inte lika ofta som jag brukar och jag kunde inte ens komma ihåg när jag visslade sist. Huruvida jag visslar eller inte är en tydlig temperaturmätare för mitt mående och temat för sommaren blev därför att hamna i ett känslomässigt och mentalt tillstånd som lockar fram impulsen att vissla.

Jag skrev autosvar på alla mina mejlboxar och inledde semestern med en utlandsresa. Efter två veckor med vandring, bad och turistande började jag komma ner i varv och när jag sedan kom hem till mina hus- och trädgårdsprojekt valde jag aktivt att monotaska. Jag gjorde en sak i taget. I takt med att dagarna gick kände jag mig allt lekfullare och mer närvarande och det fysiska arbetet gjorde att jag har sovit väldigt gott på natten.

För ett par veckor sedan var jag inne och köpte träolja på Bygg Ole. På vägen ut passerade jag en man som log stort emot mig och jag insåg plötsligt att jag hade visslat högt där jag gick i stövlar och shorts. Vilken härlig känsla! Nu känner jag mig motiverad att möta hösten och är nyfiken på alla spännande människor jag kommer att möta.