I dag lever många av oss ett liv där jobbet och fritiden inte separeras av en tydlig skiljelinje. Att ta med sig jobbet hem innebär inte längre att vi bär med oss papper i en väska, utan det snabba tempot och den strida strömmen information som hela tiden pockar på vår uppmärksamhet gör att hjärnan aldrig riktigt lämnar jobbet. Vissa vaknar till och med mitt i natten med hjärtklappning för att de kommer på något de glömt göra, eller som måste göras så fort de kommer till jobbet dagen efter.

Anledningen till att jobbhjärnan aldrig stänger ner hänger ihop med hjärnans plasticitet. Hjärnan drar slutsatsen att det vi lägger mest fokus på också är det som är mest viktigt att behålla fokus på. Speciellt om vi upplever oro eller stress i arbetet. Så även när vi inte aktivt riktar vår uppmärksamhet på jobbet kommer hjärnan rikta strålkastaren på det till dess att vi aktivt säger stopp och fokuserar om. Hjärnan uppfattar nämligen ”att släppa fokus” som förlust av kontroll – och det är den kodad för att undvika.

Som jag berättade i mitt förra nyhetsbrev gjorde jag under sommaren ett medvetet arbete med att fokusera på min andning. Jag såg det som ett första steg i att lugna min hjärna och att sluta springa från uppgift till uppgift. Jag ville ta mig loss ur det ständiga görandet och istället aktivt välja varandet. Kombinationen av att ha ett jobb som jag älskar och att vara mitt i ett husbygge hade fått min hjärna att hamna i ett överväldigat tillstånd. Så för att skapa mer  balans i min hjärna behövde jag röra mig i motsatt riktning och frigöra utrymme för att bli lite uttråkad. Vägen dit var att träna på att “bara vara”.

Varandet är en underskattad aktivitet som borde ha en given plats på den moderna arbetsplatsen. Forskning visar att det är bra att varva fokus med stunder då man släpper hjärnan fri och exempelvis sitter och stirrar ut genom fönstret. När hjärnan får arbeta ostört, utan att vi försöker styra den mot det ena eller andra hållet, aktiveras dess förmåga att sortera tankar, minnen och känslor och att göra spontana kopplingar mellan olika system. Det är ett slags integrationsarbete som ofta leder till nya insikter, och att vi kan lösa problem på ett mer energibesparande och kreativt sätt. Det har till och med visat sig att vi tar bättre beslut om vi lägger tankarna på beslutet åt sidan en stund.

När vi stannar upp på det viset kan vi också utöva ett mer själfullt ledarskap. Förmågan att lyssna, ta andras perspektiv och känna medkänsla med andra ökar.