Amygdala är en mytomspunnen struktur som sitter i tinningloben bakom örat, ungefär i linje med ögat. Det är en bilateral struktur som alltså finns på båda sidor i hjärnan. Tidigare har amygdala refererats till som ”mandelformad”, vilket bara delvis stämmer. Den delen som ser ut som en mandel var den som först väckte forskarnas intresse, men sedan dess har området som kallas för amygdala utökats till att omfatta fler strukturer.

När man pratar om amygdala är det ofta i sammanhang som handlar om rädsla. Det beror på att rädsla är den känsla som är enklast att studera. Rädslan syns väldigt tydligt eftersom den måste hanteras omedelbart för vår överlevnads skull. En arg björn som kommer springande mot oss kräver att vi agerar direkt. Allt annat, som exempelvis att vi är hungriga eller törstiga, är möjligt att skjuta fram en bit i tiden.

Amygdala tar emot det upplever i världen. Den tar emot information from våra sinnesorgan som syn, lukt och hörseln, och andra system som exempelvis pre-frontal cortex och andra associativa områden. Utifrån den ”input” som kommer till amygdala skickar den sedan ut information till de system som jobbar med hur kroppen ska svara på intrycken. Står vi inför en arg björn gäller det att kroppen snabbt blir redo för en stor fysisk kraftansträngning.

Men amygdala svarar inte bara på det som faktiskt händer, utan även på de ”kopplingar” som finns lagrade. Om vi exempelvis har varit med om att vi hörde ett ljud innan vi upplevde smärta kopplas ljudet och smärtan ihop; det skapas en association. Nästa gång vi hör ljudet kommer kroppen reagera som om den upplever smärtan. Samma sak händer även med positiva stimuli, som Pavlov gjorde med matklockan med sina hundar.

Det här blogginlägget är en sammanfattning av en kort film där neuroforskaren Joseph LeDoux berättar om amygdala. Ta gärna en titt på den också!