Fördomar. Alla har dem, men ingen vill kännas vid dem. Och lika enkelt som det är att se dem hos andra, lika svårt är det att varsebli dem hos sig själv. (Ingen undantagen!)

Inom neuroledarskap kallar vi dessa undermedvetna drivkrafter för det engelska ordet ”bias” och om vi inte aktivt tar steg för att undvika det riskerar vi att låta dem styra våra beslut. Även när fördomarna endast yttrar sig som antaganden eller förutfattade meningar kan de skapa negativa, till och med skadliga, konsekvenser i samverkans- och beslutsprocesser.

Eftersom vårt medvetande inte kan varsebli våra fördomar behöver vi hjälpa varandra i perspektivtagande och ifrågasättande. Vi behöver lurpassa på varandras hjärnor när vi befinner oss i utmanande beslutsprocesser, så att vi inte agerar utifrån autopiloten.

Bias är dock inte bara av ondo. I många sammanhang har vi nytta av detta automatiserade tänkande som snabbt låter oss se mönster och fatta beslut utan att behöva tänka länge på saken. Då vi befann oss i en värld, när vi titt som tätt ställdes inför fysiska dödshot, var det till och med avgörande för vår överlevnad. Då och då är det fortfarande aktuellt även i dag. Om vi ser en orm i gräset behöver vi reagera snabbt i fall det skulle vara en huggorm.

Men lika användbart som det automatiserade tänkandet kan vara för att hjälpa oss fatta snabba beslut, lika skadligt är det när vi låter den reflexiva hjärnan ta över i beslut som förutsätter att vi resonerar, reflekterar, ifrågasätter och utmanar. I dag ställs vi hela tiden inför utmaningar som är komplexa och otydliga, där våra standardlösningar inte får jobbet gjort på bästa sätt. I sådana situationer behöver vi koppla på vår kognition, tänka långsammare och ta oss an utmaningarna genom problemlösning. Om vi inte stannar upp finns det en risk att vi fattar beslut innan vi har all information, eller att vi fattar beslut för att undvika upplevda och ibland inbillade hot.

Man hanterar inte bias genom att förneka att fördomar finns. Förnekelse leder snarare till skam och kan få som konsekvens att till exempel mångfaldsarbete på en arbetsplats istället leder till konflikter och ökad diskriminering. En bra plats att börja är att acceptera att alla som har en hjärna har fördomar och att det inte går att förbjuda dem. Konstatera att det är så hjärnan funkar hos oss alla och satsa istället på att avdramatisera och att implementera processer och arbetssätt som minimerar risken att vi fattar beslut utifrån fördomar.